Senaste inläggen

Av Petra - 23 december 2013 10:26

Nu är det jul igen, och jag har tagit några dagar extra ledigt för att försöka hinna skriva färdigt min (Nässelhäxans) kokbok. För er som är intresserade så kommer här ett smakprov:

 

Höstsoppa – eller koka soppa på en spik

Ta en korg och gå ut i grönsakslandet. Fyll den med olika grönsaker som råkar vara mogna: grönkål, selleri, tomater, gråärter, bondbönor, mangold, morötter, svinmålla, nässlor, potatis, palsternackor, rödbetor m.m


Eller töm kylen/skafferiet på rester: en halv kålrot som blivit över, några övermogna tomater, en halvseg gurka, några potatisar, några träiga morötter eller vad du nu har hemma … gårdagens rester fungerar utmärkt!


Ta fram en kastrull på 5-7 liter. Fyll till hälften med vatten o sätt på spisen. (Tar du inte så mycket grönsaker så kan du minska på vattnet.)


Släng i en näve örtsalt, lite torkad chili och någon gren oregano, libsticka eller annan örtkrydda.


Tärna (ev. skala först) grönsakerna i lagom stora bitar.

Häll i allt i vattnet. Det ska vara så mycket vatten att det täcker, men inte mer. Låt koka ihop i minst 1 timme – gärna flera.

Den som vill kan sedan ha i tärnad skinka eller annat kött.


Vill du ha en ”matigare” soppa eller om du får oväntat besök: häll i några nävar couscous, bulgur eller pasta och koka upp. Gårdagens potatisar går också bra. Eller om du har lite kallt ris över.


Smaka av med peppar o salt.


Äts med nässelknäcke med ost eller salami.


Det gör inget om det blir över av soppan. Spar den till dagen därpå och spä ut med vatten! Voilá!

Av Petra - 8 december 2013 11:02

De av er som brukar läsa min blogg vet att jag är ganska så intresserad av pengar och ekonomi. Inte för egen del alltså, utan vad det är och hur det påverkar människor och samhällen. Då har ni också koll på att det finns olika sätt att skapa pengar på - en del sätt är bättre än andra - och jag blev mycket lycklig när jag insåg att även Vänsterpartiet har börjat diskutera pengars påverkan på samhället.


Jag blev inspirerad och skrev några kommentarer. Sedan dess så har ämnet legat och skavt någonstans i bakhuvud. I någon av kommentarerna skrev jag om guldmyntfoten och varför det är en dålig värdemätare. Istället föreslog jag att den årliga avkastningen från naturen skulle ligga som grund för pengarnas värde. Det skulle då innebära att t.ex gruvbrytning - som inte är någon produktion utan endast konsumtion - skulle minska pengarnas värde, medan säd, frukt, grönsaker, kött- o fiskproduktion skulle öka pengarnas värde.


porträtt av Pavan Sukhdev  

I morse läste jag veckans Riksdag&Departement (stöd dem gärna genom att gå in på FB). Där fanns en artikel om ekonomen Pavan Sukhdev (ledare för TEEB-studien) som fångade mitt intresse. Jag har alltid varit skeptisk till TEEB-rapportens slutsatser om att miljön kan räddas om vi sätter pris på den. Enligt mig kommer det alltid finnas folk som menar sig ha råd att förstöra miljön eftersom de betalar för det. Medan de som kanske behöver den mest av allt, inte får tillgång till den eftersom de inte har råd att betala för rent vatten till exempel.


I artikeln framkom ett annat perspektiv på TEEB-rapporten, som jag inte reflekterat över. Pavan menar att allt kapital bör rapporteras; både ekonomiskt, ekologiskt och socialt kapital. Han fortsätter genom att förklara att det inte finns någon marknad för regnvatten, men att vi kan mäta värdet genom att fråga oss vad det kommer att kosta om det inte regnade. Så långt framkom egentligen inget nytt, men det fick mig ändå att börja fundera.


Kanske kan dessa så kallade ekosystemtjänster; rent vatten, biologisk mångfald, pollinering, ren jord, luftrening o.s.v ligga till grund för ett lands penningvärde?


Vad skulle i så fall hända? Hur skulle det påverka vårt samhälle?


Ju bättre vi blir på att skydda miljön - uppfylla våra miljömål - genom att t.ex cykla o åka kollektivt istället för att åka bil o flyga; odla ekologiskt istället för med gifter och konstgödning och köpa saker som håller istället för att slänga dem när det inbyggda batteriet tar slut, desto rikare blir vi.


Gruvbrytningen skulle även här göra oss fattigare; både genom att de ansamlade rikedomarna används och för att gruvbrytningen bidrar till stora naturkatastrofer i form av förgiftat grundvatten och såriga landskap som omöjliggör odling, renskötsel eller andra näringar som bygger på en natur i balans.

Kanske är det så TEEB-rapporten ska tolkas och användas?

Av Petra - 17 oktober 2013 06:42

Igår var en dag fylld med innehåll. Det var en dag av arbete och gemenskap då familjen plockade äpplen för att sedan musta. Nästan 20 liter fick vi ihop på några kassar äpplen. Äpplen som annars hade slängts.
Kanske borde en lokal valuta ha en äppelmust-myntfot, där det lokala samhällets rikedom mäts i hur väl man tar om hand trädgårdarnas äpplen.
Jag har aldrig trott på guldmyntfoten som svaret på den ekonomiska krisen, och det av ett ganska enkelt skäl; du kan inte äta guld.
Men äpplen kan du äta och varför så många ton ändå ruttnar bort varje höst är för mig en gåta. Det är ju ett sant nöje att, tillsammans, ägna tid åt att tillverka hemgjord äppelmust. Och så nyttigt!

Av Petra - 3 oktober 2013 13:22

Förra veckan offentliggjorde regeringen sitt förslag till #budget för 2014 o i dagarna får vi reda på oppositionens förslag. Regeringen anser sig stå för en "arbetslinje" - det ska löna sig att jobba, eller annorlunda uttryckt: det ska fanimig svida att vara arbetslös, sjuk eller på annat sätt stå utanför arbetsmarknaden. Du ska veta att du är värdelös och ligger samhället till last!


Istället klappar man dem med arbete på ryggen och säger "Duktig vovve! Nu ska du få ett riktigt saftigt köttben!". Problemet är att de duktiga vovvarna redan är proppmätta. De har arbete och lön, och har de sista åren fått behålla allt mer av lönen. Tanken som regeringen har är ju att när de får mer pengar i plånboken kan de köpa massor av köttben i form av bostad, ny miljöbil o gå på restaurang. Istället för att "låta pengarna arbeta" lägger man dem istället på hög - på banken eller investerar i fonder - där de knappast gör någon nytta för samhället i stort.


Tänk istället att vi ger mer pengar till dem med störst behov - till lågavlönade, ensamstående föräldrar som tvingas jobba deltid och till den offentliga sektorn.


Den offentliga sektorn är en del av samhällsekonomin som de senaste åren gått på svältkost. Eftersom regeringen velat sänka skatten för de redan rika, har kommuner o landsting inte kunnat räkna upp statbidragen. Statsbidragen är en stor och viktig del av den kommunala budgeten och när de inte räknas upp (samtidigt som lönerna går upp och inflationen i övrigt äter upp värdet på pengarna) blir det en kost med mindre och mindre näring. Samtidigt räknar vi med att den offentliga sektorn ska springa lika fort - eller helst    fortare. Men alla seriösa hundägare vet att en jakthund som ska springa fort - en jakthund som ska prestera - behöver näringsrikt foder, väl avvägd träning och jobba med en bra jägare. Den här regeringen är ingen bra hundägare.


Regeringen ger offentliga sektorn mindre och sämre mat än någonsin förr, tränar för hårt - de påtvingade privatiseringarna (LOV m.fl.) leder till anorexi och träningshysteri, vilket alla vet inte är bra för en hälsosam kropp. Dessutom är både jägare och hundägare arroganta och högfärdstokiga, så säkra på den egna träningsmetoden att de inte bryr sig om att kontrollera hur hunden mår. Istället ägnar de sin tid åt att kontrollera tidtagaruret - så att det fungerar ordentligt - men struntar i regelbundna veterinärkontroller. De ägnar tid åt att mäta antalet sprungna kilometer och antalet skall, men struntar i att mäta det som betyder något - fungerar metoden? Kan jakthunden jaga? Eller gör hunden bara sådant som ger beröm och köttben?


För att det svenska samhället ska komma på fötter krävs att en större andel av intäkterna går till skatter så att vi med dem kan ge alla en likvärdig skola, vård för dem som behöver och en värdig omsorg.


Dessutom kommer vi behöva ställa om vårt sätt att tänka. Idag tänker många endast på sig själv, men med ett sånt synsätt kan samhället aldrig orka med att klara av alla de utmaningar som klimatförändringarna, peak oil, peak fosfor samt den framtida kollapsen av det ekonomiska systemet ställer oss inför. Kanske är det så att vi måste börja odla våra egna morötter. För att vi alla ska få tid till det måste vi DELA på arbetsbördan och arbeta tillsammans. En och en står vi oss slätt, men tillsammans kan vi ta oss an alla svårigheter som framtiden bär med sig.


Vi tror kanske gärna att det är politikerna som ska ha svaret på alla frågor om framtiden; lösningarna på alla   problem, men så tror inte jag. Jag tror att om politikerna är kloka så går de till folket för att där hitta svaret och lösningarna.


Den här veckan är det #Framtidsveckan i Västernorrland och på tisdagen var Jens Holm ( @holmjens ) i Sundsvall för ett "Inspirationssamtal" om klimatet. Där blev det tydligt att politikerna har stora möjligheter att påverka åt vilket håll samhället ska gå. Det krävs dock att folket förstår och arbetar mot samma mål för att resultatet ska bli bra. Publiken deltog aktivt i samtalet och menade att det inte går att vänta på politikerna - de gör inget - bättre då att gräva där man står. Om alla ställer om sina liv så blir resultatet så mycket bättre - snabbare - än om politikerna satsar pengar i storskaliga investeringar som järnväg, miljöbilar och annat - som egentligen bara ökar påfrestningen ännu mer på naturen.


Jag tror att bägge sidor har rätt. Det krävs att var och en tar sitt ansvar; ställer om sig själv, sin familj och sitt lokalsamhälle, men det krävs även en politik som drar åt samma håll. Vi behöver varandra - och framför allt så behöver vi varandras erfarenheter.


Här kan du se ett exempel på vad som kan hända när vi börjar prata med varandra:


Av Petra - 8 september 2013 18:51

Idag var jag ledig hela dagen. Inte ett möte inbokat och planen var att jag skulle få tid att läsa handlingarna till kommunstyrelsemötet på torsdag - gruppmöte i morgon kväll - och kanske till och med hinna göra lite extra faktakollar på materialet.


Men en plan är bara en plan ... när solen skiner och temperaturen är lagom varmt (ca 20 grader i skuggan) finns så mycket annat att göra. Efter att ha sett svärmors perfekta chiliplantor igår kväll (vi var på middag) så bestämde jag mig för att plantera om mina gula och ledsna plantor som bara fått stå inomhus hela sommaren (eftersom det alltid blir frysgrader om jag bestämmer mig för att nu är det sommar och dags att ställa ut växterna ...). Sagt och gjort, jag letade fram några lediga, lagom stora krukor som jag tvättade rena ute vid badkaret i trädgården. Tog fram förra årets påse med blomjord, blötte ner den ordentligt och planterade om plantorna till större krukor med näringsrik jord i.


Ställde dem sedan på trappen för att torka och passade också på att kolla igenom trädgården lite grann. Hittade en palsternacka från förra året som gått i frö - tog med mig fröställningarna för att ta tillvara på fröna - några övergivna bondbönor och likaså gråärtor. Kunde såklart inte gå igenom trädgården utan att "gallra" lite morötter. Jag tror att jag kan leva på kaffe och morötter på hösten.


    


På vägen tillbaka kollade jag om jag skulle hitta några grobladsstänger - och jo, det gjorde jag - om det fanns några svinmållaplantor eller nässlor som hade mognat. Och jo, det gjorde jag såklart. Vek också ner topplöken så att de nya lökarna ska gro bredvid de gamla. Till sist så ska bina ha dagens ranson. Snart har de fyllt förråden inför vintern.


 


Att sedan koka soppa på vitkål, morötter, zuccini, couscous och grytbitar. Kryddat med svinmållablommor och nässelfrön. Det är livet. Det är hösten.

Av Petra - 8 augusti 2013 18:09

Efter 2,5 år har kärnkraftsföretaget TEPCO (Tokyo Electric Power Company) fortfarande inte lyckats få ordning på kärnkraftskatastrofen i Fukushima. För oss som var pessimistiska från början, var det kanske ingen högoddsare, men alla andra: medier, myndigheter och industrin själva, verkar helt tagna på sängen och mycket förvånade över att det fortfarande inte finns någon lösning på härdsmältan.


I dagarna har vi fått höra att det läcker ut 300 ton radioaktivt vatten - VARJE DAG! Samtidigt är forskarna inte oroliga för att folk akut ska bli dåliga. Nej, det är väl inte det som är problemet. Radioaktivitet ökar cancern, men det kan ta upp till 30 år innan den första "vågen" av cancerfall kommer, så något akut problem är det inte.

Men, allt detta radioaktiva vatten som fullkomligt sprutar ut i Stilla Havet späds ut och sprids med havsströmmarna över hela världen.


Idag är Östersjön ett av världens mest giftiga och radioaktiva hav; här finns PCB från gamla synder, arsenik, kadmium m.m från industrierna längs norrlandskusten samt radioaktivitet från kärnkraftverken längs kusterna. Det instängda läget gör att gifter och radioaktivitet inte försvinner ut i Atlanten och späds ut.


Hur kommer läget vara om 30 år? Då kommer radioaktiviteten från Fukushima ha vandrat världen runt via världshaven. På sin väg har den gjort alger och fiskar radioaktiva - otjänligt som föda - och de som ätit den kommer insjukna i cancer. Algerna och fisken har kanske även använts som gödning på åkrar runt om i världen. För om det inte blir godkänt som livsmedel så säljs det som gödning, eller?


Idag argumenterar kärnkraftskramare att "ingen har dött av kärnkraft". Så dumt. Så ignorant. Kärnkraften är så djävulsk att den inte dödar omedelbart - utan efter 10, 20 eller 30 år. Den som inte vill se sambanden, ser dem så klart inte. Men det är samma radioaktivitet från kärnkraft som från kärnvapen. Kärnkraft och kärnvapen kommer från samma källa. Kärnkraft och kärnvapen är siamesiska tvillingar och kan aldrig skiljas åt.


Av Petra - 25 juli 2013 09:33

Det är fascinerande att se hur antalet accelererar och ibland avstannar, men aldrig slutar helt. Jag vill även poängtera den oerhörda differens det är mellan stormakternas antal sprängningar och de andra ländernas. Det går att fundera mycket över hur miljön påverkas av dem. Särskilt synligt blir det hur kolonialmakterna Frankrike och Storbrittanien utnyttjat sina kolonier - forna kolonier - för provsprängningar. Även USA - som är en gammal koloni - drar sig inte för att använda andra länders territorialvatten för dessa ändamål.

Under min födelsemånad - juni 1968 - sprängde både Sovjet och USA.

Det är inte mycket att säga om bilderna. Filmen är i sig upplysande och mer talande än några ord.

Av Petra - 25 juli 2013 09:17

Efter att ha genomför en av de sämre affärerna på mycket länge - regeringen godkände att Vattenfall köpte Nuon till överpris trots att man visste att prislappen var för hög - vill nu regeringen dela upp Vattenfall i två delar. Som vänsterpartist reagerar jag med ryggmärgen - de tänker såklart sälja ut ena halvan medan de viftar med det andra bolaget framför folkets ögon så att vi inte märker det.


Om jag förstått det hela rätt så är tanken att dela upp bolaget i en inhemsk/nordisk del och en utländsk del. Vad är då enklare än att sälja av den utländska delen. Det kan ju inte vara statens angelägenhet att driva bolag i andra länder? Nä, tänk det har jag hela tiden tyckt, så varför har man köpt på sig en massa kol- och kärnkraftverk nere i Europa? För att tjäna pengar förstås. Och nu tänker regeringen antagligen sälja - till underpris får man förmoda.

För att vara borgerliga politiker - de antas ju förstå hur företagare har det och hur marknadsekonomin fungerar - så gör de otroligt dåliga affärer. För att inte tala om deras partikollegor i kommuner och landsting som sålt ut, nej jag menar skänkt bort, vår gemensamma egendom.


Men det finns en knorr till i den här historien - den om Vattenfall alltså - och det handlar om ett nytt förslag från EU. Ett förslag som går ut på att EU ska godkänna att staterna får subventionera kärnkraften. I Sverige har ju både riksdag och regering sagt sig öppna upp för ny kärnkraft, men utan några statliga subventioner. Frågan är då hur pappa staten ställer sig om Vattenfall kan få statliga subventioner för sin kärnkraft. Utomlands.

Är det okej om ett svenskt, statligt bolag får subventioner från en annan stat för att bygga och driva kärnkraftsverk utomlands?


DET är frågan som jag vill ha svar på.

Sök i bloggen

Presentation


Jag bor på landet, men är inte något naturfreak. Med torrdass på gården och vedspis i köket drar jag mitt strå till stacken när det gäller att kyla ner jordklotet.

Boendes på landet har jag inget fast arbete utan arbetar med både det ena och det andra

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Petras blogg med Blogkeen
Följ Petras blogg med Bloglovin'

RSS

Senaste inläggen

Arkiv

Fråga mig

3 besvarade frågor

Bloggar

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se