I många år har den svenska dagspressen, och annan press också för den delen, dominerats av borgerlig propaganda. Till stor del har vänstern sig själv att skylla då man sålde ut de få vänstertidningar som fanns. Numera finns endast Flamman kvar som en klart lysande stjärna på den blåa himlen.

Men det finns också privata vänsteralternativ. Jag tänker förstås på Johan Ehrenberg och hans ETC. Numera är det mer än en handfull olika veckotidningar som ges ut runt om i Sverige; Örebro, Uppsala, Göteborg för att nämna några.

Hans strategi har varit tydlig: att starta så många lokala tidningar som bara är möjligt. Allt för att få så mycket presstöd som han kan. Med presstödets hjälp kan han sedan starta fler tidningar. Det enda som behövs är intresserade läsare och trogna prenumeranter - och så presstödet förstås!

Då kommer bakslaget. Presstödsnämnden godkänner inte att fackföreningar prenumererar på tidningen åt sina medlemmar. Det är ju en suverän medlemsförmån: en rödgrön veckotidning på köpet! Men så får man inte göra. Hur skulle det se ut om alla fackföreningar började prenumerera på en massa vänstertidningar? Herreje, då skulle vi nog få revolution! Stackars Reinfeldt.

OK. Det är väl lika för alla, tänker du? Men så är det ju inte. Arbetsgivaren får gärna köpa prenumerationer till sina anställda. Det går bra. Tror någon att arbetsgivarna kommer prenumerera på ETC? Eller Flamman för den delen? Nä, trodde inte det heller.

Det här är gammal förtryckarteknik i ny tappning. Vi vrider och vänder och tolkar lagarna som fan tolkar Bibeln, så ska vi nog lyckas hållar arbetarna stången tänker kapitalisterna.

Du som vill stödja åsiktsfriheten i Sverige kan ta en provprenumeration på ETC. Det står mycket bra där också dessutom!

Läste i dagens DN om ett nytt förslag från Folkpartiets Carl B Hamilton. Han föreslår att ränteavdraget ska sänkas för att förhindra bostadsbubblan att brista. Jag kan inte annat än att hålla med. Ta bort ränteavdraget helt! Det är en chimär till avdrag som enbart syftar till att berika bankerna eftersom det ger bankerna möjlighet att ta ut en högre ränta på lånen än de annars skulle ha kunnat.

Folkpartiet missar dock hela poängen när man sedan vill sänka kapitalinkomstskatten samtidigt. Varför vill man det? Jo, antagligen för att förslaget om att sänka ränteavdraget är till för att hålla räntan nere. Om räntan hålls nere så minskar ju inkomsten på kapitalet. Som tröst till alla stackars kapitalister vill Calle då sänka skatten för dem.

Jag säger istället: Höj skatten på inkomst av kapital! Det gör det mindre intressant att ta ränta av de som lånar - de tjänar ju ändå inget på det. Höj skatten på inkomst av kapital till 110 % så ska vi se om vi inte snart får räntefria lån.

Man måste tänka utanför boxen som det heter på svengelska.

Så här i juletider ska vi alla baka och städa och feja av hjärtans lust. Dessutom ska sinnet fyllas av ljusa, rofyllda känslor. Vi ska uppfyllas av julfriden och fred ska råda i världen. Eller?

Man kan fundera hur det är med den saken när man tittar på lilla Nordanstig. Här verkar politikerna kramas över blockgränserna samtidigt som man slåss inom partierna. Så illa tror jag dock inte att det är. Om vi tittar i dagens tidning så kan man läsa att Vänsterpartiet i Nordanstig är splittrat. Det låter som en lång och varaktig söndring, men så är inte fallet. Vi har i grunden samma ideologi och inställning till demokrati, men det skiljer sig ibland på hur vi anser att det praktiskt ska genomföras.

Att skrika högst ger bra poäng i medierna och därmed kan man få pluspoäng hos väljarna - se bara på Folkpartiet som verkligen är i en egen klass.

Att samarbeta, diskutera och kompromissa är inte lika intressant för medierna och heller inte lika synligt för väljarna, men i det långa loppet så kan det vara det arbetet som ger resultat. Det kan leda till beslut som varar längre än en mandatperiod - vem vill fatta beslut som rivs upp innan det hunnit sjösättas?

Dock anser jag att själva grundfrågan i vår aktuella diskussion är värd att diskutera: Vad är demokrati och hur ska den praktiskt genomföras?

I valet har de olika partierna fått ett visst antal mandat i kommunfullmäktige. Dessa ledamöter representerar befolkningen. Det kallas "representativ demokrati" och innebär att de ledamöterna har befolkningens förtroende att, inom sina partiprogram, fatta beslut för deras räkning.

Fullmäktige har sedan att välja ett antal ledamöter till olika nämnder, styrelser m.m De små partierna - som fått få mandat i fullmäktige - har liten eller ingen möjlighet att få in egna representanter i dessa nämnder, men genom samarbete med andra partier, valtekniskt eller politiskt, kan man få in fler från det egna partiet. Det innebär en möjlighet att påverka det politiska arbetet eftersom man då har yttranderätt (ersättare) samt även yrkande- och rösträtt (ordinarie).

Ett litet parti som samarbetar med andra kan alltså på så sätt få ett större genomslag för sin politik. Själv anser jag att det är vår skyldighet att söka samarbete för att kunna genomföra vår politik. Allt annat är att svika våra väljare.

Man kan dock ha ett annat förhållningssätt och det är att man ska bli vid sin läst. Varje parti har fått ett visst antal mandat i fullmäktige och om det antalet är för litet för att få tillträde till nämnder o styrelser så må så vara, men man ska inte sälja sig för makt. Framförallt ska man inte utestänga andra partier.

Jag har en grundläggande respekt för andra partier, men tar inte ansvar för att tillvarata deras intressen. Det förutsätter jag att de gör själva. Så länge inte ett parti utsätts för lagbrott eller uppenbara kränkningar utan sker inom den demokratiska ordning som råder, så känner inte jag ett ansvar för andra partier. Kanske jag skulle svara annorlunda om jag tillhörde ett stort parti med resurser, men som saken ser ut så är Vänsterpartiet ett litet, marginaliserat parti utan stora medlemsskaror eller resurser. Vi har nog att klara vår egen överlevnad.

Nu är det jullov och de stora frågorna kommer avgöras efter nyår. Då får vi reda på om Centern och Socialdemokraterna lyckas finansiera 60 % kommunalråd till eller inte. Om inte så är min gissning att fullmäktige kommer rösta ner förslaget. För hur ska vi politiker kunna försvara en utgiftsökning på oss själva när vi ålägger verksamheten att spara 10 miljoner 2011 och 6 miljoner till 2012? Nä, det är inte lätt.

God Jul o Gott Nytt År
önskar jag alla mina läsare.

Nu var det länge sedan jag skrev något på bloggen. Jag skäms och jag ber om ursäkt. Ska försöka bli bättre på att skriva regelbundet.

Passar på att skriva lite nu. Inte för att jag har tid, men för att det är mycket som snurrar i huvudet just nu.

Som nyinvald ersättare i landstinget känner jag mig som en förvirrad förstaklassare som knappt vet var klassrumsdörren är. Knasig ordning är det också då det tydligen endast är den som är förste ersättare som får åka på utbildningsdagar tillsammans med de som är ordinarie. Vi andra och tredje ersättare då? Förväntas vi kunna allting om det skulle vara så att det faktiskt är två ordinarie som är borta samtidigt?

Måste också få skryta lite grann. Jag har under hösten tagit ett aktivt beslut att försöka satsa på att arbeta som egen företagare. Tanken är att ha biodlingen och nässelbrödsbakningen som en bas att stå på. Planer har smidits i höstmörkret och affärsplanerna har filats och filats tills det egentligen inte funnits kvar så mycket av det ursprungliga, eller jo, det har det visst. Det är bara jag som raljerar.

Men en sak har jag lovat mig själv och det är att i vinter ska jag få till en riktigt snygg förpackningsprofil till mina produkter. Samt en dito snygg hemsida. Har redan skaffat mig en ny domän: nässelhäxan.se så den kan ni titta på om ett tag. För tillfället finns där inget att se, men det kommer vad det lider ...

Nu närmar sig valet med stormsteg och i medierna händer inget annat. Den ena valundersökningen efter den andra talar om hur det kommer att gå. Kanske. Eventuellt. Enligt senaste prognosen. Till vilken nytta? Jag hoppas att människor röstar efter sitt eget hjärta och inte styrs av prognoser och undersökningar. I grunden är det två stora ideologiska block som slåss om makten att få forma samhället de närmaste fyra åren. Det ena blocket säger sig tro på individens frihet. Om vi bara får valfrihet så kommer vi att välja det rätta. Valfrihet att välja vadå, säger jag. Jo, valfriheten att välja vilket företag som ska utbilda våra barn, hjälpa våra föräldrar och sköta om oss blir vi blir sjuka. Valfrihet att välja att låta någon annan städa och tvätta hemma hos sig. Och samhället betalar. Du betalar och jag betalar – över skattsedeln.

Det andra blocket säger att om du vill ha någon som städar hemma hos dig så varsågod. Inget hindrar dig, men varför skulle vi andra betala för att du inte har tid eller ork? De som behöver, verkligen behöver hjälp (och det kan finnas många anledningar till det) ska ha rätt att få hjälp via samhällsservicen. Folk som egentligen inte behöver hjälp, men själva väljer att låta någon annan städa, ska självklart betala för det själva.

Egentligen är det ett märkligt resonemang som de har med RUT. De resonerar som så att det är klart att det är bra att jag inte städar själv, för då får ju någon annan arbete. Och eftersom det är så dyrt att anställa folk så ska det förstås skattesubventioneras. D.v.s du och jag betalar för andras städning. Dessutom så gör det ju en massa svartarbeten vita. När det gäller sjukvårdsförsäkringen så resonerar man precis tvärtom. Eftersom (och det vet ju alla) de sjukskrivna fuskar för det mesta … de allra flesta sjukskrivna jobbar ju svart och dessutom så kostar sjukförsäkringen en förskräcklig massa pengar, så ska vi dra åt tumskruvarna. I verkligheten går sjukförsäkringen med plus och bidrar med extrapengar till statskassan. Dessutom så har ju Försäkringskassans utredning visat att det ”utbredda fusket” rör sig om högst 1-2 %. Till skillnad från skattefusket som är mycket högre, men det är klart, då handlar det ju om helt andra samhällsklasser så det vill inte borgarna säga högt.

Jag tycker att valrörelsen handlar alldeles för mycket om enstaka frågor. Gynnas jag av skattesänkningar för de rika? Nej. Tycker jag att det är bra att de som fuskar med sjukbidrag åker dit? Ja. Det verkar nästan som om man skulle kunna kryssa för en varudeklaration och i slutändan skulle jag få svaret: är jag socialdemokrat? Eller moderat? Eller vänsterpartist? Eller kanske folkpartist? Valkompassen ger svaret.

I verkligheten är det inte så enkelt. Det är ännu enklare. Känn i ditt hjärta hur du vill att samhället ska vara uppbyggt. Vill du att det ska bygga på solidaritet och medkänsla, jämlikhet och öppenhet? Vill du att samhället ska bidra med en välfärd som ger alla innevånare samma möjligheter? Om du gör det, och dessutom tror på devisen att alla människor har lika värde, men olika förutsättningar, ja då tror jag att du känner dig hemma i Vänsterpartiet. Välkommen!

Inte för att jag på något vis är intresserad av fotboll, men ingen kan ha undgått att få reda på att det har pågått ett VM i fotboll under de senaste veckorna.

I en debattartikel i DN konstaterar författaren också att verklighetens Afrika inte verkar stämma överens med den bild av verkligheten som författaren har. Helt klart är hen inte ensam om det. Hela västvärlden lider antagligen av samma synfel. Vare sig vi vill eller inte.

Anledningen är förstås att få europeer har egen erfarenhet av Afrika - annat än möjligen från turistbyar med sandstränder och guidade safariturer i nationalparkerna. Sedan finns ju vår mediabild; Biafrabarnen (vem fick inte höra "ät upp maten, tänk på barnen i Afrika ..."), svält, AIDS, flyktingläger med storögda barn med flugor i ansiktet och stamstrider som stöds av diktatorer.

Afrika är förstås så mycket mer. Hur gör man för att få reda på mer om Afrika? Hur gör man om man vill få en mer nyanserad bild av Afrika? Tja, ett bra sätt är att försöka följa andra medier än de "vanliga". Medielogiken säger ju att nyhetsvärdet minskar med avståndet ... och då snackar vi inte bara kilometer, utan kulturellt och etniskt avstånd. Av någon anledning så är en nyhet större om den händer i USA än i Afrika ... antagligen för att vi känner mer släktskap med amerikanare i allmänhet än med afrikaner. Vem har inte släkt som emigrerade till Amerika på 1800-talet? Hur många har släkt och vänner i Afrika? Vår kultur och historia delar vi till många delar med amerikanerna.

I Flamman finns t.ex många bra artiklar om nyheter som händer i Afrika. Och det händer mycket där just nu ... även ETC har ibland djupare reportage. Kom gärna med fler förslag!

Enligt DN:s ledare så är det i första hand inte den flerhundraåriga kolonisationen som gjort att Afrika hamnat på efterkälken - nej, istället är det de dumma socialisternas fel. Socialisterna som, efter kolonisationen, försökte förhindra kapitalismen och marknadsekonomin att få fäste. Fy dem! Socialisterna som istället skapade diktatur.

Jag vill hävda att demokrati - som den ser ut i väst - är en process som tar flera hundra år för att bli så pass "stadig" som den är i Europa. Det är få europeer, men där finns kanske några, som ser en militärjunta som ett realistiskt alternativ om en valutgång blir "felaktig".

Vi kan också konstatera att i de flesta "socialistiska" länder så är inte styret socialistiskt utan i praktiken diktatoriskt. Min tes är att detta beror på att landet är för outvecklat i sin demokratiska process för att klara av riktig socialism. Styret blir i teorin socialistiskt, men i praktiken råder diktatur.

Där faller också, menar jag, många av de liberala argumenten mot socialism.

För att Afrika ska utvecklas som kontinent så måste vi utomstående få låta processen ta sin tid. Afrika måste få upptäcka själva vilka fördelar och nackdelar som de har, vilka hot och vilka möjligheter som finns. De måste själva få bestämma åt vilket håll som de vill gå. Och vi måste låta de olika länderna i Afrika få vara just olika. Betänk att Afrika är stort. Ändå ser vi det ofta som en enhetlig massa av mörkhyade flyktingar med AIDS som förföljs av rika och elaka diktatorer.

Men vi i väst försöker på alla sätt dra nytta av Afrika och dess fattigdom. Men Afrika är inte fattigt på naturresurser. Tvärtom. Där finns diamanter, olja, uran och guld och många andra mineraler. Här finns tyvärr också multinationella företag som inte skyr några medel för att lägga beslag på dessa rikedomar. Vi har ju t.ex ett svenskt oljeföretag; Lundin Oil eller Lundin Petroleum som de heter nu för tiden. Dessa kapitalistiska storföretag är bara en fortsättning av kolonisationen - men under täckmantel.

Även IMF, Internationella Valuta Fonden, har ju varit med och sänkt många länder, både afrikanska och på andra kontinenter, genom sina hutlösa krav på neddragen välfärd och sänkta skatter. Man kan fråga sig hur ett välstånd ska växa fram i länder där regeringen inte ens har medel för att bygga upp en minimal infrastruktur i form av vägar, järnvägar, skolor och sjukhus. Hur ska länder som tvingas privatisera färskvattnet kunna lyfta sin befolkning hur fattigdom? Men det går, säger IMF, med marknadsekonomi löser vi allt. Den som vill dricka vatten får väl betala det hen tycker att det är värt!

Nä, det bästa vore om väst kunde betala Afrika för de obotliga skador som man har tillfogat hela kontinenten, bl.a genom att använda Afrika som en jättelik sopstation där man kan dumpa vårt giftiga avfall. Men också för de vinster vi i väst, som helhet, har gjort på att låta afrikanerna utföra farligt och lågt betalt (för att inte säga obetalt) arbete för att vi ska kunna köpa billiga produkter (eller företagen tjäna grova vinster). Vi borde betala ett kollektivt skadestånd. Istället är det Afrikas stater som, via IMF, varje år betalar mer i ränta till sina lån, än vad de någonsin får i bistånd från oss. Betänk det när ni klagar över att biståndet är för högt! Det är vi som är skyldiga dem pengar ...

Sitter och lyssnar på partiledarnas valtal i Almedalen under veckan som gått (SVT Forum) och förundras över moderaternas argumentation. Man hävdar med emfas att Moderaterna är det ENDA arbetarpartiet i Sverige. DET ENDA ARBETARPARTIET!

Om Moderaterna vore det enda arbetarpartiet i Sverige då hade Sverige varit ett fattigt land. Jag vill t.o.m gå så långt som att påstå att den dagen som Moderaterna BLIR ett arbetarparti - ja, då är det ledsamt att vara svensk.

Moderaterna slår sig för bröstet och menar att det bara är de som har en ansvarsfull politik. Det är bara Moderaterna som klarar av att hålla tillbaka statens utgifter och på det är därför som vi idag har Goda Statliga Finanser.

Som om Moderaterna och goda statliga finanser helt självklart hörde ihop.

Det är en moderatledd regering som sålt ut statliga bolag under de senaste åren. Inte för att det är det bästa. Utan bara för att. Av princip liksom. Och av princip har man också sålt ut dem till underpris. Vi kan också konstatera att det inte bara är regeringen som sålt ut av vår gemensamma välfärd. Enskilda kommuner, borgerligt styrda, har sålt ut både verksamhet, fastigheter och inventarier till vrakpriser.

Pengarna man fått för utförsäljningarna har regeringen använt för att sänka skatterna. Mest har skatterna sänkts för de som är rikast. Såklart. Samtidigt höjer man avgifterna för de som behöver den gemensamma välfärden. Såklart.

Moderaterna menar att man driver den s.k arbetslinjen. Arbetslinjen betyder INTE (som många fick erfara efter förra valet) att alla ska ha rätt till arbete. Nej, arbetslinjen betyder att alla SKA arbeta. Och gör man inte det så får man skylla sig själv. Då får man högre kostnader i form av högre a-kassa, högre avgifter och en allmänt högre prisnivå. Medan de som är duktiga (och skaffar jobb fast inget finns) får lägre skatt.

Moderaterna verkar ännu inte ha förstått att deras "stabila statsfinanser" har gett ett ökat tryck på kommunerna. När kommunerna får högre utgifter för socialbidrag m.m så minskar utrymmet för personalens löner. Eftersom socialbidrag är en rättighet som kommunen inte kan komma undan så har de flesta kommuner löst sina finansiella problem på det enklaste sättet - man minskar personalen. Ofta är det administrativ personal, men framförallt personalen längst ut i kedjan: lärare, undersköterskor och extrapersonal i skolan. Man börjar med att dra in på vikarier vid sjukdom - och räknar med att den ordinarie personalen ställer upp.

Samtidigt tror inte Moderaterna att detta ger lägre kvalitet. Nej, för i industrin så ökar man ju tillväxten stadigt varje år. Tilläggas kan då att tillväxten ökar för det mesta genom att man köper in maskiner som effektiviserar arbetet. Ingen, förutom moderater kanske, vill dock ha maskiner som tvättar våra gamla, eller lär våra barn att läsa.

Det här ger ett minskat skatteunderlag (fler arbetslösa) vilket minskar kommunernas skatteintäkter, vilket driver på de finansiella problemen. Och så vidare. Ett moment 22 som endast löses genom att staten (regeringen) ger kommunerna de pengar som de behöver för att driva den ordinarie verksamheten.

Ja, visst kan moderaterna skapa goda statliga finanser (utförsäljningarna ger ju pengar som räcker ett tag ...), men skapar de någon välfärd? Det beror ju på vad vi lägger in i ordet "välfärd". För moderaterna kanske det är nog med ett försvar, en polisorganisation, ett domstolsväsende och i övrigt fattigvård som på den gamla "goda tiden". Då kostar det ju inte så mycket, men är det så vi vill ha det?

Var det det som våra far- och morföräldrar kämpade för? Jag tror inte det. Jag tror att de skulle skämmas om de såg hur diskussionerna går. När de borgerliga politikerna diskuterar om det egentligen är en statlig angelägenhet att bygga bostäder för "det ska marknaden sköta". När de borgerliga politikerna diskuterar om alla barn måste gå i skola ... räcker det inte med att de kan läsa, skriva och räkna hjälpligt "tillräckligt för att de ska kunna sköta sitt arbete". Eller när man hävdar att det ligger på den enskildes ansvar att ha arbete, fast det bevisligen finns färre arbeten utannonserade än det finns arbetslösa.

Nej, riktig välfärd kan vi bara bygga tillsammans. Inte genom att riva ner och sälja ut det som vi äger tillsammans, utan genom att förvalta det som vi tillsammans äger. Där alla bidrar efter sin egen förmåga - för att alla ska kunna ta del av välfärden, utifrån de egna behoven.

Att de "nya" Moderaterna försökt lansera sig som ett arbetarparti, det har vi väl alla märkt. Senast intervjun med Per Schlingmann, då han iklädd t-shirt med tryck (lite töntigt, så där) förklarade varför man går till val med en valaffisch från 1985 - sossarnas gamla valaffisch. Han förklarar då rent ut att man vill nå nya väljargrupper. Inte så konstigt - de som är rika blir färre och färre, men rikare och rikare. Samtidigt har ju medelklassen fått det bättre - i alla fall de som har jobb och eget boende. Med ROT- och RUT-avdrag har de tillförsäkrats att de får behålla ännu mer av sina inkomster. Förutom skattesänkningen då förstås.

Samtidigt använder man ledarsidan i HT till falsk statistik:

"Att högre skatt inte automatiskt leder till bättre välfärd visar väl det faktum att den medelinkomsttagare som bor i den kommun med lägst skatt i Hälsingland, betalar ungefär 5 000 kronor mindre i skatt per år, än den som bor i den högst beskattade kommunen.

Utan att välfärden, vård, skola, omsorg skiljer sig nämnvärt åt mellan kommunerna."

För visst är det så att olika kommuner har olika hög skatt, men det beror mycket på att det totala skatteunderlaget ser olika ut. Om staten tog in den skatten också och fördelade den efter behov, ja då skulle vi i Nordanstig inte heller behöva betala så mycket skatt som vi gör. Men å andra sidan skulle de stackarna i Danderyd och Täby vara tvungen att höja sin låga skatt.

Det är fortfarande som det står i bibeln: "Åt den som har, skall varda givet ..."

Att Reinfeldt sedan har mage att komma med ett vallöfte om att "inte sänka skatterna nästa år" och att det skulle vara en "ansvarsfull politik" är bara skitsnack - på ren svenska.

Han säger inget om att inte sänka skatterna år 2012 eller 2013 ... och det tänker han göra - var så säker. Och de partier som på allvar menar att det är ansvarsfullt att sälja ut statliga företag som Posten, Apoteket, Vin & Sprit m.fl och använda försäljningspengarna till skattesänkningar - ja, de partierna har inte läst på ordentligt. Vi kan bara hoppas att väljarna är bättre på att räkna än regeringen!

Dela