Petras blogg

Funderar över vårt märkliga samhälle där små glesbygdskommuner får betalt av staten för att riva lägenheter samtidigt som bostadsbristen i storstäderna är på gränsen till katastrof. Genom omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter tvingar man bort de sämst ställda från attraktiva områden (eller bara från lägenheter i allmänhet) för att fastighetsägarna ska tjäna snabba cash. Vad ska den vanlige arbetaren med lyxlägenheter till? Vart ska hen flytta när hen inte har råd att bo kvar?

Jag tittar på USA och undrar om det är så bostadsbristen ska lösas; genom parkeringar med husvagnar där Sveriges arbetare ska bo i framtiden?

Samtidigt är rivningen av lägenheter på glesbygden en kapitalförstöring av sällan skådat slag. Hur kan det vara möjligt? Hur kan det vara möjligt att det är ekonomiskt fördelaktigt att förstöra ett uppbyggt kapital?

Jag bara undrar.

Vilken konstig vinter vi haft i år. Idag är det 1 april och snön är borta nästan överallt (ser lite i hörnet av ena täkten på norrsidan). Vägen har nästan helt torkat upp, men det lär väl komma vårregn lagom till 1 maj, antar jag.

Bina har varit som galna den sista veckan. Soligt och varmt, sälgen blommar för fullt så de har haft mycket att göra. Har dock inte velat lyfta på locket och kika än. Det är inte någon riktig värme i luften ...

Har planterat om pumporna så nu har de riktig plantjord (tagit från komposten och värmt inomhus i solen) så nu borde de skjuta fart ordentligt. Jag dröjer väl någon vecka innan jag planterar om resten och sår squashen.

Har i alla fall bestämt mig för att INTE ta några avläggare i år, men är det någon som är intresserad av att köpa så säg till nu. Då fixar jag det.

Jag känner mig väldigt positiv just nu och det är inte bara ljuset och värmen som gör det. Jag var på FAH:s vårmöte som anordnas av SKL (Sveriges kommuner o landsting, fråga mig inte vad FAH betyder för det har jag redan glömt bort) i veckan. Två dagar med föredrag - de flesta ganska torra eftersom de vänder sig till tjänstemännen - och det började bra med Anders Wijkman och slutade ännu bättre med Jens Assur.

   
(Kort från min mobilkamera.)

Vad roligt att höra dessa omställare och kritiker av dagens samhälle, på en konferens för kommunala tjänstemän och politiker. Jag hoppas bara att deras ord fastnar så att deltagarna tar med sig lite av deras kunskap och klokskap hem. Vilken fantastisk värld skulle vi inte kunna bygga om vi alla vore överens om att vi måste hjälpas åt och att vi måste börja NU!

Vindkraftverk? Det där? Jo, det är det faktiskt! :-)

Har funderat de senaste dagarna kring vilken lokal nytta som vindkraften för med sig. Att markägarna blir rikare är väl bra och förhoppningsvis använder man pengarna i den lokala ekonomin. På så sätt kan samma pengar ge nytta flera gånger om (markägaren köper bensin på byns mack, mackägaren handlar i byns livsmedelsaffär, handlarn klipper sig hos den lokala frisören o.s.v. vilket gör att de kan anställa fler), men om hen inte gör det så finns där ingen allmän lokal nytta. Det är endast markägaren som har berikat sig.

Sedan har vi bygdemedlen, eller bygdepengar som det också kallas, som ska vara en kompensation för det minskade värdet ... i omkringliggande fastigheter? eller det minskade naturvärdet? eller det intrång i allemansrätten som det innebär? Förklaringarna till bygdemedlen är många och skiftande, men det gemensamma är att de brukar utbetalas till en lokal förening för att komma lokalsamhället till nytta. Vad kan det vara för något? Tja, någon by har investerat i en byamack, en annan har renoverat föreningshuset eller satsar på ungdomsverksamhet. Det finns egentligen inga gränser för vad bygdemedlen kan användas till. Bara fantasins.

Då hävdar kanske någon att det inte är rättvist eftersom alla bybor kanske inte är medlemmar i den föreningen eller inte gynnas av att man satsar på viss verksamhet, renoverar klubbstugan o.s.v. Det är klart, användar man aldrig klubbhuset eller om man är pensionär (och alltså inte tar del av ungdomsverksamheten), ja, då kan man ju tycka att det är orättvist.

Då skulle man istället för bygdemedel kunna avtala med alla bybor om ett lägre elpris på ... säg; de första 10 000 kWt/år. Det skulle vara rättvist för alla. Om man flyttar så förlorar man den rätten eftersom den är kopplad till fastigheten. Det skulle också vara positivt för inflyttningen. Å andra sidan kanske inte alla behöver den subventionen. Medan andra skulle behöva en ännu större kompensation för att klara utgifterna ...

Frågan är om det är bäst med millimeterrättvisa. Är det det som är det viktiga? Eller kan det vara så att det är solidaritet (istället för rättvisa) som är mest "effektivt". Med solidaritet menar jag att man använder pengarna till den verksamhet som behöver det mest. Ur ett lokalt perspektiv kan det också vara det som är mest effektivt eftersom det gynnar hela bygden om det som är sämst, lyfter sig. Att byn får ett positivt renommé när det gäller ungdomsverksamhet leder förhoppningsvis till fler inflyttande barnfamiljer - vilket gynnar alla i bygden oavsett om man är ung eller gammal. Eller det kanske är så att om man startar en byamack (istället för den gamla som lades ner) så ökar det möjligheten för folk att bo kvar. Ja, det kanske t.o.m. är så att det kan generera ökade intäkter om det gör det möjligt för företagare att flytta dit. Även om inte alla bybor har bil så gynnas de alltså.

Självklart ska de som vill och har råd, köpa in sig i vindkraftsverken. Särskilt företagarna! Tänk er vilken bra reklam: lokalproducerad getost - med hjälp av lokalproducerad el! Kan det bli mer lokalt? Det är dock viktigt att tänka på att det inte är ett realistiskt alternativ för alla. För den arbetslöse, FAS 3:are eller sjukskrivne finns varken eget kapital eller möjlighet att låna på banken.

Den sista lokala nyttan som jag ännu inte berört är den som vi kan få om de lokala företagen förstår att dra nytta av vindkraftsexploateringen. Passa på att dra fiber till byn när vindkraftsföretaget ändå ska dra matarledning. Och se för jösse namn till att ni får entreprenadjobben! Det är vägar som ska byggas, fundament som ska gjutas, ledningar som ska dras o jag vet inte allt vad som behövs. Det kommer så klart ändå att komma folk utifrån som ska jobba, men då gäller det att ha sängplatser för dem. Och mat i mataffärn.

Jag är, som ni kanske förstått, vindkraftsförespråkare. Men jag tycker ändå att man ska vara noga med var man bygger vindkraftsparkerna. Bara som ett förtydligande. Till skillnad från vattenkraften så stjäl inte vindkraften marken ifrån oss på samma sätt. Den finns kvar, och där kommer fortfarande att växa blåbär och rådjuren kommer fortfarande att beta. Vi kommer antagligen få andra landmärken än vad vi har idag, men det är inte första gången som landskapet förändras - eller som vi människor förändrar landskapet. Kulturlandskapet är ett landskap som är förändrat av människan. Ända sedan vi blev bofasta och började odla marken så har vi förändrat den.

Det blev en lång harang det här ... det måste vara våren som gör att det kliar i fingrarna. Nu ska jag beställa fröer!

Äntligen har det blivit lite varmare i luften. Våren är på gång och det blåser från söder. Snön smälter och på morgonen är det halt som attan. Stukade foten för några veckor sedan och har fortfarande ont ibland.

Bina har varit ute och rensningsflugit och det ser ut som f-n själv har spottat snus på snön. Dags för vårstädning!

De fyra avläggarna var nästan helt rena. Lite vaxsmulor och enstaka döda bin i dem. Det bådar gott. Vågar inte lyfta på taket för att höra hur de mår - det är inte sådär jättevarmt idag.

I de gamla bikuporna var det mer normalt med döda bin, men så hade de ju fler från början också ...

Nu ska jag sätta mig och beställa årets fröer. Det kliar i fingrarna, men jag har faktiskt tjyvstartat. Hittade några luftlökar som jag tryckte ner i två krukor med aloe vera. De har jag vattnat i snart två veckor och de har redan kommit upp en halv decimeter.

Jag kan inte sluta fundera över den ekonomiska kollapsen som drabbat Grekland. Varför ses det så självklart att det är mest ekonomiskt lönsamt att staten tar över bankernas dåliga affärer, avskedar sina anställda - våra vårdbiträden, lokförare, lärare och poliser - istället för att låta bankerna ta smällen?

Det är så synd om de som sparat i bankerna, får man till svar. Jomenvisst, det är klart att det är synd om dem. Det är synd om alla de som lånar också eftersom bankerna kommer vilja ha tillbaka pengarna omedelbums. Men ärligt, vad händer då? Jo, de som inte kan betala tillbaka sina huslån, blir kanske bostadslösa. Eller? Vad händer med bostadsmarknaden när den överöses av massor med hus som folk vill bli av med så fort som möjligt? Priserna rasar, såklart. Varför skulle bankerna vilja sälja då? Bättre att sitta på husen tills det blir bättre tider. Under tiden kan de ju hyra ut husen till de förra ägarna (som egentligen inte ägde huset för det gjorde ju banken ...). I värsta fall blir de såklart vräkta.

De som sparat i bankerna blir i värsta fall av med pengarna. Nja, 250 000 får de i alla fall behålla eftersom bankgarantin går in. Så himla synd är det väl inte om dem ... vem har mer än 250 000 spänn på banken? Nä, tänkte väl det. Det är inte så många "vanliga" medelsvensson som förlorar pengar där.

Kontentan blir alltså att x antal husägare blir bostadslösa - det finns dock gott om lägenheter, men inte i Stockholm, Göteborg o Malmö. Vi får kanske fixa ett litet statligt byggprogram med hyreskonsoler som vi snabbt kan smälla upp på Järvafältet o liknande ställen.

Vi har också x antal höginkomsttagare (får man anta om man har så himla mycket pengar på banken) som förlorar lite av dem. De behåller dock 250 000 kronor för oförutsedda utgifter.

Några kanske förlorar jobbet eftersom det säkert finns flera företag som haft lån och som därmed kommer på obestånd. De kan då börja jobba i byggbranschen där efterfrågan kommer öka.

Jämför det med vad som händer i Grekland. Där staten avskedar folk på löpande band. F.d. medelinkomsttagare blir vräkta för att de inte kan betala hyran och får gå till härbärgen för sin dagliga matranson. Massor av människor är arbetslösa i ett land där det finns hur mycket som helst som skulle behöva göras, men det finns inga pengar för de har staten gett bort till bankerna ...

Det är vansinne!

Nästa vecka ska jag, och många andra vänsterpartister, ut och åka. Vår partikongress äger rum i Uppsala och ett bra och enkelt sätt att ta sig till och från är med tåg. Eller?

Under annandag jul bröt stormen Dagmar ut och gjorde stora delar av Norrland strömlöst och väglöst - för att inte tala om järnvägslöst. Flera dagar innan gick det ut information i nyheterna om att tågtrafiken skulle ställas in i Norrland (norr om Gävle). Detta för att förebygga att tåg blev stående på linjen utan ström när träden skulle falla ner över ledningarna. Det var väl bra, tänker kanske resenären, då vet jag det och kan ta bilen eller flyget istället.

Inte alls bra, säger jag. Tågkaoset är ett fruktansvärt misslyckande och det beror på att man under årtionden har rustat ner järnvägen. Avregleringar och indraget underhåll har försämrat och försämrar den infrastruktur som funnits i 150 år. Det är inte bara under stormarna som järnvägen fallerar. Tvärtom så är det mer regel än undantag bland vana resenärer att tåget är försenat. Själv åker jag tåg lite då och då. Både lokalt och till andra delar av Sverige. Jag har hittills haft en hel del tur. Något som andra passagerare uttrycker förvåning över. De verkar bli positivt överraskade varje gång de överhuvudtaget kommer fram(!)

  Hur systematiskt järnvägen har brutits ner förstod jag inte förrän jag läste Mikael Nybergs utmärkta bok "Det stora tågrånet".Läs den!

I början av december hade riksdagen en utfrågning om järnvägen. Både Trafikverket, SJ och andra bedyrade att NU skulle man vara förberedda. De hade satsat sååå mycket pengar på både nya snöröjningsmaskiner och annat så nu skulle det fungera.

Dock så nämndes något som kallades "planerad reduceringsplan". Det betyder alltså att de i förväg ska besluta vilka tåg som ska ställas in, utifall något skulle hända ... de kallade det att arbeta "proaktivt" ...

Proaktivt, my ass ... Arbetar proaktivt gör de som underhåller och planerar för utvidgning och kapacitetsökning (dubbelspår) av järnvägsnätet. Det som de gör istället är att lägga ner järnvägen sakta men säkert. Industrin slutar transportera på järnvägen p.g.a. osäkra leverenstider och höjda banavgifter och går över på - lastbil. Underbart! Hur ska Sverige klara av koldioxidmålen när vi ÖKAR lastbilstrafiken? Vilka miljövinster är det som man förväntar sig av en ökad lastbilstrafik?

I Norge har man satsat ordentligt för att klara av svåra vintrar. Vad har man då gjort? Jo, lagt pengar på högre bemanning och fler snöröjningsmaskiner. Så enkelt kan det vara ibland.

Varför kan vi inte börja med något så enkelt som trafikslagsneutrala avgifter (nu har ju banavgifterna höjts så det blir dyrare att frakta med tåg). Det skulle ge ekonomiska incitament för mer klimatneutrala transportslag (inte bara tåg förstås). Fasta priser på biljetterna vore också trevligt, men det är väl att hoppas på för mycket ...

Sedan har vi det där med kapacitetsbristen, men det är väl den som regeringen löser i och med att man försämrar villkoren. Då försvinner ju godstransporterna. Och när tågen står stilla eller blir inställda - ja, då försvinner ju passagerarna.

Snipp, snapp, snut, så var tågsagan slut!

Idag är det tredje dag jul, eller dagen efter annandag jul. I år är det en vanlig vardag, till glädje för alla arbetsgivare och lite mindre glädje för arbetstagarna. Men, men, sånt är livet. Vissa år lyckas helgdagarna pricka in nästan alla vardagar och vi får nästan två veckors julledigt.

För oss blev julen inte riktigt som vi tänkt oss - men när blir den det? Det blev sent på julafton och vårt ordinarie "schema" sprack rejält. I efterhand kan jag tycka att det var ganska skönt. Då försvinner förväntningarna på att det ska vara som det alltid har varit. Istället hade vi en otroligt lugn och skön julafton. TV:n avstängd hos svärmor och vi hade tid (trots att vi var sena) att faktiskt sitta och prata med varandra. Istället för att prata förbi varandra. När andra hade ätit färdigt, tittat på Kalle Anka och delat ut julklapparna så satte vi oss vid bordet för att äta och hade hela kvällen för oss själva. Utan alla "måsten" och "borden" och "brukar".

På juldagen ringde Kicki och undrade om det var idag eller på annandan som vi skulle komma ...? Eftersom vi hade ställt in oss på annandan så bestämde vi så. Juldagen tillbringade jag i sängen, läsandes julklappsböcker. På natten kom Dagmar på besök. Inte för att jag vaknade. Det gör jag aldrig ... men de andra. Klockan tre gick strömmen.

På annandan gick sambo ut för att titta på förödelsen. Han och sonen begav sig sedan ut för att röja på vägen - så att vi skulle kunna komma iväg ... Vid 4-tiden trodde de att det var slut. Det mörknade och det var bara några hundra meter kvar till brevlådan. Då hittade de 8-9 stortallar som låg i en hög tvärs över vägen. Inte en chans att de skulle hinna få undan dem idag. Under tiden eldade jag i spisen och höll kontakten med Kicki för att förklara läget. Kanske kunde vi klara det ändå? Med fyrhjulsdrift på bilen gick det förvånandsvärt enkelt att köra runt, på täkten, sista biten. Så, till slut kom vi iväg. Det blev en sen middag i trevligt sällskap som avslutades med något strategispel - som jag inte kom ihåg namnet på - som var väldigt roligt.

Sammantaget blev årets jul en av de bästa. När vi väl kom iväg. Jag hoppas innerligt att ni också har haft en lika lugn och kravfri jul i goda vänners sällskap. Julen handlar inte om julklappar, pengar och status. Det handlar om det som är viktigast i livet - gemenskap, solidaritet och kärlek - och det är synd om de som inte förstår det.

P.S. Grannen har nu kommit med sin traktor (med kran) och fixar de sista träden. Trevligt med snälla grannar. D.S.

Vaknade sent idag. Det snöar. Nollgradigt ute så det är bergsäkert slask imorgon när jag ska till jobbet. Dessutom har de lovat ishalka och kanske hård vind. Kul att sitta på en buss då. Inte. Ta med termos, kanske?

Måste packa bröd och ringa till Järvsö för att höra om han har mer mjöl. Det håller på att ta slut nu - lagom till julbaket.

Ska läsa in mig på en massa motioner till kongressen också. Det känns som tiotusen motioner som nästan är likadana. Det skiljer på ett kommatecken här och ett byte av adjektiv där ... till slut blir jag bara snurrig och det känns meningslöst. Undrar hur partistyrelsen känner det. Stackarna.

Avslutar med en haikudikt om vädret:

Snön lyser vit på gran.

-Fort, snart smälter allt undan,

snöängeln ropar.

Ni ser vilken poet jag är. :-) Idag är det nog vad jag orkar med. Kanske slänger jag in en tvätt, men jag vet inte om jag hänger den ...

(vilken cliffhanger) ;-)