Idag är jag på gott humör. Varför då? Tja, kanske för att jag har plockat nässlor så att fingrarna pirrar? Eller också kanske det beror på att ett "supertips" som jag fick visade sig stämma.

För dig som har tröttnat på uttorkade händer efter veckovis av målande - och lacknaftaputsande på händer, underarmar, ben och annan hud som råkar exponeras, så kan jag berätta att det absolut enklaste sättet att få bort färgen är med - kokosfett!

Japp, du läste rätt. Ta en klick kokosfett och smörj in de färgbemängda områdena. Kanske behövs det lite naglar där det har bitit sig fast som mest, men annars räcker det gott med att gnugga och gnugga och gnugga. Efteråt torkar du av dig fettet - och färgen med hushållspapper.

Nu är jag inte bara ren - jag är mjuk och luktar kokos! :-)

Från Mats Höglund kommer en intressant artikel på Newsmill. Han skriver att medborgarlön, eller basinkomst som han kallar det är lösningen på mycket av våra ekonomiska problem i Sverige. Detta skulle, tillsammans med många andra reformer som han föreslår, vara lösningen för hur vi ska klara av att ställa om Sverige och göra det mer ”grönt” eller hållbart.

Jag tycker att det är intressant med nya tankar. Det här är i och för sig inte en ny tanke, men den går liksom utanför det vanliga ”tänket” när det gäller ekonomi. JAK norra Hälsingland anordnade i slutet av april ett heldagsseminarium på temat: Framtidens ekonomi – hur ser den ut? Tanken var just att vi skulle få höra lite olika tankar kring ekonomi. Tankar som kanske inte alltid kommer fram i ”mainstream-media”. Ett av föredragen som vi lyssnade på handlade just om medborgarlön. I diskussionen efteråt var vi alla ganska överens om att det idag kan vara svårt att föra fram en sådan idé i politiken. Inte ens Miljöpartiet tar den ju riktigt på allvar (på samma sätt som med räntefriheten). Vårt svar på hur man skulle kunna genomföra det var att börja med att införa studielön. Det är logiskt; staten tjänar på att individerna utbildar sig; företagen tjänar på det då man de facto kan sänka lönerna för de högst avlönade (argumentet är ju oftast dyrare utgifter då man har studieskulder …) och individen tjänar på det då det ger möjlighet att faktiskt våga ta steget. Speciellt för de som kommer från studieovana familjer är steget stort – mycket stort.

Tycker du också att det är ett bra förslag? Gå med i Facebook-gruppen "Vi som vill ha studielön".

Vi har de senaste dagarna hört hur Moderaterna går emot sina alliansvänner när det gäller LAS. Moderaterna är ju ett arbetarparti, gubevars. Ett parti som arbetarna ska kunna lita på. Ett parti som står på arbetarnas sida. Moderaterna skulle aldrig ta bort LAS. Aldrig!

Det som jag är mest nyfiken över är hur man ska kunna behålla LAS (som det är, för det har man lovat), men ändå förändra reglerna för provanställningar ... Det är ju LAS som reglerar det.

Tänkte inte på det!?

Jag tror att Moderaterna, eller Per Schlingman som nog är hjärnan bakom den här planen, har tänkt som så att väljarna orkar inte ta reda på fakta. De tror på det som vi matar dem med - om vi ger dem lagom färdigtuggad mat - bara att svälja. Men där missbedömer de situationen. Tror de inte att alla som är aktiva i facket, vet vad som gäller.

Moderaterna underskattar svenska väljare om de tror att de går på vad som helst.

I dagens riksdagsdebatt om Gaza syntes tydligt en skiljelinje mellan regering och opposition. Regeringen förhöll sig mycket defensiv, men menade att Sverige i frågan har varit offensiv och gjort allt man kunnat. Utrikesminister Carl Bildt tycktes mena att det var tur att inte de rödgröna satt i regeringsställning eftersom man dels var splittrade, och dels verkade ha en övertro på aktion framför sin egen diplomati.

Både Hans Linde (V), som initierat debatten, och Mehmet Kaplan (MP) menade att dialogen nått vägs ände och att en effektiv diplomati även inberäknar direkta aktioner som t.ex att ta hem Sveriges försvarsattaché från Israel och att riva upp EU:s associationsavtal med Israel.

Det menade Carl Bildt var verkningslöst och fåfängt och även om både Hans Linde och socialdemokraternas Urban Ahlin höll med om att det nog inte skulle ge någon direkt verkan så menade man att det var en markering mot Israel att man inte kan bete sig hur som helst.

När jag läser eller hör om konflikten mellan Israel och Palestina så reagerar jag som en förälder. Det är inte konstigt att Israel gör som de vill. De har i alla år de har funnits till som stat (sedan 1948 tror jag) behandlats som den förlorade sonen vid sin hemkomst. Hela västvärlden har gjort allt för att vara dem till lags, väl medvetna om vilka historiska synder som Europa har gentemot judarna. Man har inte vetat hur väl man vill dem och alla ev. övertramp ursäktas.

Såklart är det så att massor av ”aktioner” är verkningslösa i så motto att de inte direkt påverkar Israels handelsbalans, deras försvarszoner eller deras närvaro i Melodifestivalen … Men precis som en förälder som säger till sina barn: ”Nej, man slår inte lillasyster. Det gör ont, du måste vara försiktig.” Så fortsätter man, om barnen ändå bråkar: ”Nej!” Och tar kanske tag i barnet för att, öga mot öga, förklara varför det inte är OK att slåss. Inget av detta hindrar ju egentligen barnen från att ryka ihop igen, men förhoppningen är ju ändå att de ska få en förståelse för varför det inte är OK.

Om det ändå inte hjälper så får man, som förälder, förklara att barnen inte får leka med krocketklubborna ensamma. Det blir sanktioner. Sanktioner som i och för sig inte hindrar storasyster från att slå lillasyster, men det begränsar livsutrymmet något (och förhindrar förhoppningsvis allvarligare skador). Och kanske ger det en tankeställare.

På samma sätt kan en hemtagen försvarsattaché markera att: ”Vi vill inte leka med er längre.” Det hindrar förstås inte Israel från att umgås med alla andra länders försvarsattachéer och annan diplomatisk personal – men det är en markering utöver retoriken.

Om Carl Bildt menar att retorik = diplomati så har han missuppfattat allt. Retoriken är en del av diplomatin, men utan möjlighet att sätta kraft bakom orden så blir de som luft. Vem bryr sig om en förälder som säger: ”Om du slår lillasyster så får du inte följa med på födelsedagskalaset” – om man ändå aldrig infriar hotet?

Nä, Carl Bildt, jag håller med dig om att den här debatten klargjorde mycket, men jag drar inte alls samma slutsatser som du. Jag vill se en regering som vågar ta även de svåra stegen. En regering som i utrikespolitiken visar att Sverige återigen är ett land som engagerar sig i världspolitiken – på riktigt.

Sedan torsdags har vi varit nästan helt avskurna från yttervärlden. Utan fast telefon. Utan Internet (adsl). Och med en mobiltäckning som är under all kritik. I vanliga fall har vi en mycket bra mottagning på mobilen, men tydligen ska allt gå sönder samtidigt.

Vi felanmälde genast och fick då meddelandet att, ja, vi hade rätt, det var ett fel. Och det skulle åtgärdas. Senast den 8 juni. Åttonde juni? Vi felanmälde i torsdags. Det innebär att vi felanmälde den 3:e. Ska det ta fem dagar att fixa felet? Eller är de hemma med familjen under helgen?

Nu kanske ni tycker att jag är gnällig ... "hon kommer ju ut på nätet iaf. Eller hur har hon skrivit det här?" Helt rätt. Jag kommer ut, hjälpligt, med mitt mobila bredband. Tyvärr är det ett j-a skitmodem som inte klarar av att jag skickar ett mejl från Thunderbird. Jag måste alltså gå ut via webmailen för att skicka. Och gissa vad. Där har jag ju ingen adressbok med adresser. Så jag måste kopiera o klistra in alla adresser. Puh.

Det låter väl inte så farligt. Nä, kanske inte, men det blir jobbigt när man har utskickslistor på ett femtiotal adresser ... då känner man liksom att: jag väntar till i morgon. Kanske har vi fått kontakt med yttervärlden då.

Jag vet, jag vet. Vilket i-landsproblem! Inte bara det. Det är ett 2000-talets i-landsproblem. Vad gjorde man förr? Röksignaler? Träffades på kyrkbacken för att få reda på vad som hänt?

Så till alla er som undrar varför jag har stängt av mobilen: jag har inte det. Här finns bara ingen täckning. Förutom om jag står på ett speciellt ställe på gräsmattan. Det går väl bra när det är fint väder, för då är man ju ute och när det då blir mottagning så fullkomligt exploderar det av SMS. Hela fickan börjar vibrera och pipa. Men idag är det lite grått och regnigt. Följaktligen håller jag mig inomhus och bakar istället.

I helgen som var hölls ett stort internationellt ekonomiseminarium i Stockholm. Trots att jag var i stan så kunde jag inte gå ... :( Ibland måste man ju jobba också.

Men för er som inte har läst Ellen Browns bok Bankerna och skuldnätet så kan jag rekommendera att göra det. En som har läst boken (eller kanske sett den utmärkta tecknade filmen Money as Debt) är journalisten Andreas Cervenka på SvD. Han har skrivit en artikel som handlar om just detta.

Om han fick lära sig det av Ellen, förtäljer inte historien, men om så vore så var det på tiden. Att ekonomerna vill behålla kunskapen för sig själva, det förstår jag. Därför är det så otroligt viktigt med ifrågasättande journalister. Journalister som vågar tänka själva och inte väntar på att bli matade med information som sedan bara ska spottas ut i lagom stora portioner för oss läsare.

Som vanligt verkar Israels svar på allt som möjligen kan vara ett eventuellt hot mot Israel som stat eller mot Israels ideologiska grund, vara att skjuta först och återgällda allt hundrafalt - i avskräckande syfte(?)

Att demonstrationen Ship to Ghaza skulle attackeras av Israels militär var ju en lågoddsare. Med ett land som till vardags besvarar stenkastning med skarp eld, enstaka missiler (utan precision) och självmordsbombare med militära trakasserier och förintelse, så låg det väl nära till hands att skjuta ner civilister som, i fredligt syfte, kommer åkande, på internationellt vatten, i en obeväpnad båt. Det som finns att läsa är att militären tydligen ska ha blivit attackerade av dessa civilister, som varit beväpnade med knivar ...

Man kan fundera över hur dessa människor burit sig åt för att, med knivar, attackera militären om militären fortfarande befann sig i sina egna båtar ... eller var det månne så att de blev attackerade när militären försökte borda en av båtarna som ingick i konvojen? Ja, naturligtvis var det så. Hade de då någon rätt att göra det? Nej, inte enligt internationell rätt som gäller i fredstid. I krig råder dock andra lagar och där kan man ha rätt att borda andra båtar.

Problemet är att det bara är Israel som hävdar att de befinner sig i krig.

Den enda som verkar stötta Israel är MUF-ordföranden som tydligen gjort vansinniga uttalanden. När t.o.m Carl Bildt har reagerat så blir man fascinerad av att det finns moderater som, in absurdum, hårdnackat hävdar att Israel har rätt. Vad de än hittar på för dumheter. Annars är ju inte Carl Bildt känd för att bry sig om sådana småsaker som de mänskliga rättigheterna ... ta Lundin Oil som exempel.

Jag lider med de anhöriga till de på båtarna som fortfarande inte vet vilka som mördats. Det är fruktansvärt att något sådant ska hända. Men låt oss nu hoppas att den här incidenten leder konflikten Israel-Palestina framåt. Låt oss äntligen se slutet på denna långvariga konflikt. Varför ska det vara så svårt att få vuxna människor att begripa att det egna lidandet inte förringas av att andra också lider? Det är faktiskt inte någon tävling.

Jag hör precis på Rapport att båten, enligt Israel, ska ha varit beväpnad och att man öppnat eld mot militären. Eftersom jag, som princip, tvivlar på deras informationer som ofta används som ren propaganda (utan att hämmas av sådana futiliteter som sanningen) så litar jag inte på det för fem öre ...

Nu har Folkpartiet gått ut igen och tydliggjort att man vill förstatliga a-kassan. Lite komiskt blir det ju när man vet att Folkpartiet är det parti som ivrigast av alla hejar på regeringens privatiseringsiver.

Folkpartiet menar att eftersom staten redan betalar ca 2/3 av a-kassan som det är, så kan staten lika gärna ta över ... (och staten betalar ju inte något av den vård som man lagt ut på entreprenad? eller skolpengen som de privata friskolorna får, var kommer den ifrån?)

Argumentet är att man vill ha en obligatorisk a-kassa och Folkpartiets Jan Björklund uttryckte det som att om något är obligatoriskt så vore det konstigt att tvinga folk in i privata organisationer ... tillåt mig skratta.

Anledningen till att Björklund inte godtar facken som privata organisationer som sköter saker och ting på entreprenad åt staten, är nog för att det inte är vinstdrivande organisationer. Tvärtom är fackförbunden solidaritetsdrivna. Jag kan förstå att det kan vara förvirrande för en folkpartist, men det finns faktiskt människor som drivs av högre intressen än egenintresset.

Redan idag finns det ett alternativ för den som inte vill vara med i facket, men som vill vara med i a-kassan: Alfakassan. Redan idag har vi ju det idealtillstånd som Folkpartiet i alla andra sammanhang vill se: privata entreprenörer samt ett statligt alternativ. Nu kanske vän av ordning invänder att alfa-kassan inte är statligt. Nä, det är helt riktigt, men i sann liberal anda så är det en organisation som fått ett regeringsuppdrag att betala ut ersättning till alla de som står utanför fackförbundens a-kassor. Oavsett anledning.

Den enda anledningen till att Björklund med kompani vill slå sönder det nuvarande systemet är för att han fruktar den makt som fackförbunden har i Sverige. Han vill hellre se en ordning som liknar den i USA - det förlovade landet. En ordning där fackförbunden är marginaliserade och svaga. En ordning där arbetsgivarna har makten att själva besluta om löner, anställningsvillkor och arbetsmiljö. Men så frispråkig törs han inte vara ... nä, han vill ju verkligen bevara den svenska modellen. Ingen är en sådan fack-kramare som han ...

Att arbeta har aldrig skadat någon, tycks vara herr Björklunds paroll. Men gissa vad? Det har den visst. Bara i år har 21 arbetsplatsolyckor med dödlig utgång inträffat (http://arbetsmiljoverket.se/statistik/faktarapporter/dodsolyckor.aspx). Och redan idag kan vi se hur facken tystnar eller hur ska man annars förklara den flathet varmed fackförbunden har agerat gentemot McDonalds? Att inte våga stå upp och ta kampen för medlemmarnas rätt till lön när de arbetar - det är svagt! Facken behöver verkligen inte försvagas ytterligare.

Men jag tror att Folkpartiet biter sig själva i svansen när de attackerar något så grundläggande som fackföreningarnas rätt att organisera a-kassorna. Om Björklund tror att han kommer vinna poäng i valen med sådana utspel - ja, då känner han inte de svenska arbetarna!