Kommer hem trött, trött, trött efter en heldag i Hassela. Medeltiden är tillbaka. Hoppas att ni känner historiens vingslag för nästa vecka landar vi i Forsa i Hälsingland.

Jag är naturligtvis med där också. Säljer honung, bivaxljus och mitt världsberömda nässelbröd. Förhoppningsvis hinner jag bli färdig med mina nya sommarskor tills dess. Börjar få upp snitsen ordentligt nu. Särskilt sedan skomakaren var bussig och fixade en enkel "skomakarstol" åt mig. Tyvärr är inte materialet särskilt billigt; ca 800 spänn får du räkna med till ett par rejäla doningar ... bara i materialkostnad alltså!

Dagens medeltidsdag blev ändå lite av en besvikelse för mig. Alltför många deltagare hade inte ens ansträngt sig för att se "medeltida" ut. Jag menar, sitter man och kränger honung i plastburkar, badsalt i plastbyttor och dessutom har på sig ett rosa linne med plasttryck ... allvarligt. Då har man inget att göra på en medeltida marknad. Jag kan förstå att inte alla har råd, tid eller möjlighet att fixa en komplett utstyrsel, men man kan väl i alla fall försöka? Och inte sitta i en New York Rangers-keps ... eller är det för mycket begärt?

Nä, ni knallar som inte orkar göra er det besväret att fundera över er garderob och vilka varor som ni ska ta med er, ni tillför inget till medeltiden. Tvärtom, så förstör ni stämningen och atmosfären. Det som man möjligen skulle kunna tänka sig att besökarna betalar inträde för att få se. Förutom alla övriga programpunkter vill säga. Där måste jag säga att årets program verkar vara ovanligt späckat. Faktiskt så späckat att man har hållt på hela sommaren. T.ex så har man haft ett kafé öppet. Tyvärr verkar inte ens lokalbefolkningen orkat masa sig dit, fast de lovat.

Nu får jag nog sätta lite fart och börja baka hällbröd till julmarknaderna. Vaxljus ska det också bli och lite inläggningar av olika slag. Den syltade ingefäran är riktigt smaskig! Och passar till allt.Det finns inget som luktar jul som brinnande bivaxljus. Egentligen borde man inte använda stearin och paraffin eftersom det är biprodukter från oljan. Många får huvudvärk av brinnande ljus, men jag vet inte om någon som får det av bivaxljusen. De är mer naturliga.

För någon vecka sedan gick debattens vågor höga i medierna när det uppdagades att vissa landsting ägnade tid och pengar åt att "sy ihop" mödomshinnor på invandrarkvinnor som riskerade livet i en familj med "hederskultur".

Resonemanget från läkarnas sida var att de, genom att göra denna symboliska ingrepp, förhindrade att kvinnorna ådrog sig kroppsskador. Det låter ju logiskt. Helt i linje med den läkared som de har gett.

Men, vad blir egentligen resultatet i förlängningen?

Jo, genom att hon då kan uppvisa en oskadad mödomshinna - och därmed bevisa sin oskuld - så befäster man dessa kulturella idiotier som att kvinnor har en mödomshinna. Hallå! Det finns ingen mödomshinna! Det fanns ingen förut heller. Man har alltså sytt dit något som egentligen inte finns. Förutom att det går åt skattepengar - dina och mina - så innebär alla ingrepp en risk för komplikationer. Är det värt det?

Om vi någonsin ska komma någonstans med all världens hederskulturer så måste vi ju våga ta tag i problemen när de dyker upp i vår närhet. Handlingsplaner inom landstingen som kan vägleda den personal som kommer i kontakt med patienter med dessa problem. Har ditt landsting en handlingsplan för hedersproblematik?

Att hederskulturer inte är något muslimskt problem visar med all tydlighet filmen Magdalenasystrarna. Regissören Peter Mullans film visar en verklighet där våldtagna, "lösa" eller bara allt för vackra flickor stängs in i Magdalenakloster för att tillbringa sin ungdom och i många fall hela sitt liv med att slavarbeta för klostret. Med sadistiska nunnor, aggressiva fäder och överhuvudtaget ett manssamhälle som klär av kvinnorna med blicken utan att skämmas.

Detta var verklighet på Irland fram till 1996 då det sista Magdalenaklostret stängdes. De stängdes in för sitt bästa. Män är inte att lita på. Om de dessutom hade fött barn, vilket var det vanliga, togs barnet omedelbart ifrån modern. Modern behandlades sedan som en hora. Om hon inte kunde "hålla på sig" så var hon en föraktfull varelse. Den lägsta av den lägsta. Kvinnorna stängdes in i klostren av sina föräldrar som ville slippa skammen av att ha oäkta barnbarn. Kan det bli mer hederskultur än så?

Inte någon favoritsysselsättning för mig, men idag kan jag inte låta bli. Jag gillar Ara, han har attityd och brottas som en gud. Här är det rena urkrafter som kommer som en bulldozer. När man då blir lurad på en final med honom så blir man ju förbannad. Vad är det för ena domare som dömer? Jag menar, hallå! Jag kan, typ ingenting om brottning, men även jag såg ju att han förde matchen och INTE gjorde något olovligt. OK, nu är väl inte jag något trovärdigt vittne när det gäller brottningsdömning, men resten av Sverige, inklusive SOK och brottningsförbundet, håller ju med.

Det konstiga i den här soppan är egentligen inte att domaren inte kan döma. Jag menar, det händer ju i alla sporter. Men här har vi en ren bedömningssport som har som regel att man inte får lämna in protester efter matchen (§ 56 i tävlingsreglementet, jo, jag har kollat), där står inte ens nämnt hur man ska göra om man vill lämna in en protest under matchen. När protesten handlar om det absolut sista domslutet: resultatet, hur kan man då lämna in protesten innan matchens slut? Jag bara undrar ... Nä, det kan inte finnas många jurister i den där församlingen. Deras regelverk måste absolut uppdateras så att inte detta kan hända igen.

Jag är så ledsen för Aras skull, det här skulle ju vara hans OS. OK om man missar finalen för att man är dålig, gör fel eller missar. Men här var det ju domarna som missade. De skulle aldrig kvala in till OS.

Så var helgen snart slut. Igen. Jag som tänkt göra så mycket i helgen. Med sambon bortrest och sonen på Urkult skulle jag hinna skura i tvättstugan och i farstun (där behövs det verkligen!), sortera bland böckerna och lära mig open office-programmet som sonen laddat ner åt mig,  men vädret var inte inbjudande för att skura. Vilken tur att man alltid kan skylla på vädret :-)

Istället har jag njutit av att lyssna på pausmusiken på Axess-TV (bara operor och annan klassisk musik), lyssna på deras debattprogram och gråta en skvätt framför Stolthet & Fördom utan att höra fniss i bakgrunden. Att dessutom kunna sitta uppe hela natten och titta på gamla filmer utan att sambon vrider sig ... det är livskvalitet.

Nu låter det som om jag bara har slöat hela helgen. Och det har jag faktiskt gjort! Nja, jag tog en titt på programmet, men jag vet inte om jag orkar engagera mig tillräckligt mycket för att fatta hur det funkar. Jag har ju Dreamweaver i den andra datorn ... 

Äntligen har blåbären mognat. Men vad är det jag ser? Små och hopskrumpna bär, om jag alls hittar några. En rundringning bland traktens biodlare visar på samma resultat. I år verkar blåbärsblommorna ha torkat på försommaren. Resultatet blir små och få blåbär samt mycket litet honungsskörd. I år har jag inte skattat min bikupa en enda gång. Jo, förresten, jag tog ut två ramar i månadsskiften juni/juli för att skörda lite honung för egen del. Nu är den snart slut och än har de inte lagt locket på honungscellerna. (När de täcker honungen så betyder det att vattenhalten är tillräckligt låg för att tåla lagring utan att jäsa.)

Igår såg jag ljungen blomma, vilket betyder att jag kommer att få en blandhonung. I vanliga fall skattar jag så att jag kan skilja på sommarhonung, hösthonung och ev. ljunghonung. Ja, ljunghonungen kommer jag att kunna skilja på ändå eftersom den är så svårslungad att man måste slunga ut den för sig, efteråt.

I tidningen hade de i alla fall påstått att det var ett gott honungsår i år. Det är möjligt att det är det i södra och norra Sverige, men inte här i Hälsingland. Det är bara att gilla läget och hoppas att det blir bättre nästa år.

Nu har i alla fall sommaren kommit på riktigt. Sommarens första bisvärm intog i morse en av de allra högsta granarna på tomten ... 10 meter upp. Där satt de i godan ro och väntade på att spanarbina skulle komma tillbaka med de senaste informationerna på bostadsfronten. Bin är inte så kräsna ... de nöjer sig ofta med en gammal ihålig trädstam eller en välbyggd skorsten.

Frågan för oss var hur vi skulle få ner dem. Stegen räcker väl en 3-4 meter upp ... att klättra upp kändes inte heller lockande. Sonen föreslog helt kallt att vi skulle skjuta av grenen som de satt på.

I vanliga fall så skakar man ner svärmen i en någorlunda tät kartong eller låda. Så länge som man får med sig drottningen så gör det inget om inte alla bin kommer med ... de följer lukten och kryper in till drottningen.

Sambon högg ner den längsta ungträdet (som inte var alltför kraftig) han kunde hitta. Längst upp lämnade han en klyka efter att ha huggit bort de andra grenarna. På klykan trädde vi upp en vanlig papperskasse med en yngelram i. Förhoppningen var att få upp den så nära svärmen som vi någonsin kunde. Sedan skulle drottningen känna lukten av yngelramen och flyga ner i kassen. Efter att ha insett att kassen ändå var så långt ner från svärmen att de inte säkert kunde känna lukten så försökte vi få svaj på grenen de satt på. Vi kastade sten och grenar med varierande resultat. Till slut insåg vi att sonens idé kanske inte var så dum i alla fall. Beväpnad med luftgeväret tog sambon och försökte få sikte på grenen.

Visserligen svajade den till några gånger och svärmen blev lite orolig ... men de satt kvar. Nu kommer snart kvällen och jag börjar ge upp hoppet om den här svärmen.

Är det någon som har en idé? Och nej, vi äger ingen brandbil med stege ... den hade varit bra att ha nu.

Jag blir så förbluffad över att s.k liberaler kan vara med och rösta igenom den s.k FRA-lagen. De borde skämmas för att kalla sig liberaler!!!

Ta och ring eller mejla till DIN riksdagsledamot och kräv att de ska rösta som de allra flesta svens

kar vill: NEJ till lagen. Det är vi som har röstat fram dem - vi kan rösta bort dem.

Det här är alltså ännu ett argument för att rösta vänster i nästa val. Vänsterpartiet kommer att ta bort lagen.

Till dess: mejla och ring din riksdagsledamot!