Direktlänk till inlägg 10 juli 2010
Sitter och lyssnar på partiledarnas valtal i Almedalen under veckan som gått (SVT Forum) och förundras över moderaternas argumentation. Man hävdar med emfas att Moderaterna är det ENDA arbetarpartiet i Sverige. DET ENDA ARBETARPARTIET!
Om Moderaterna vore det enda arbetarpartiet i Sverige då hade Sverige varit ett fattigt land. Jag vill t.o.m gå så långt som att påstå att den dagen som Moderaterna BLIR ett arbetarparti - ja, då är det ledsamt att vara svensk.
Moderaterna slår sig för bröstet och menar att det bara är de som har en ansvarsfull politik. Det är bara Moderaterna som klarar av att hålla tillbaka statens utgifter och på det är därför som vi idag har Goda Statliga Finanser.
Som om Moderaterna och goda statliga finanser helt självklart hörde ihop.
Det är en moderatledd regering som sålt ut statliga bolag under de senaste åren. Inte för att det är det bästa. Utan bara för att. Av princip liksom. Och av princip har man också sålt ut dem till underpris. Vi kan också konstatera att det inte bara är regeringen som sålt ut av vår gemensamma välfärd. Enskilda kommuner, borgerligt styrda, har sålt ut både verksamhet, fastigheter och inventarier till vrakpriser.
Pengarna man fått för utförsäljningarna har regeringen använt för att sänka skatterna. Mest har skatterna sänkts för de som är rikast. Såklart. Samtidigt höjer man avgifterna för de som behöver den gemensamma välfärden. Såklart.
Moderaterna menar att man driver den s.k arbetslinjen. Arbetslinjen betyder INTE (som många fick erfara efter förra valet) att alla ska ha rätt till arbete. Nej, arbetslinjen betyder att alla SKA arbeta. Och gör man inte det så får man skylla sig själv. Då får man högre kostnader i form av högre a-kassa, högre avgifter och en allmänt högre prisnivå. Medan de som är duktiga (och skaffar jobb fast inget finns) får lägre skatt.
Moderaterna verkar ännu inte ha förstått att deras "stabila statsfinanser" har gett ett ökat tryck på kommunerna. När kommunerna får högre utgifter för socialbidrag m.m så minskar utrymmet för personalens löner. Eftersom socialbidrag är en rättighet som kommunen inte kan komma undan så har de flesta kommuner löst sina finansiella problem på det enklaste sättet - man minskar personalen. Ofta är det administrativ personal, men framförallt personalen längst ut i kedjan: lärare, undersköterskor och extrapersonal i skolan. Man börjar med att dra in på vikarier vid sjukdom - och räknar med att den ordinarie personalen ställer upp.
Samtidigt tror inte Moderaterna att detta ger lägre kvalitet. Nej, för i industrin så ökar man ju tillväxten stadigt varje år. Tilläggas kan då att tillväxten ökar för det mesta genom att man köper in maskiner som effektiviserar arbetet. Ingen, förutom moderater kanske, vill dock ha maskiner som tvättar våra gamla, eller lär våra barn att läsa.
Det här ger ett minskat skatteunderlag (fler arbetslösa) vilket minskar kommunernas skatteintäkter, vilket driver på de finansiella problemen. Och så vidare. Ett moment 22 som endast löses genom att staten (regeringen) ger kommunerna de pengar som de behöver för att driva den ordinarie verksamheten.
Ja, visst kan moderaterna skapa goda statliga finanser (utförsäljningarna ger ju pengar som räcker ett tag ...), men skapar de någon välfärd? Det beror ju på vad vi lägger in i ordet "välfärd". För moderaterna kanske det är nog med ett försvar, en polisorganisation, ett domstolsväsende och i övrigt fattigvård som på den gamla "goda tiden". Då kostar det ju inte så mycket, men är det så vi vill ha det?
Var det det som våra far- och morföräldrar kämpade för? Jag tror inte det. Jag tror att de skulle skämmas om de såg hur diskussionerna går. När de borgerliga politikerna diskuterar om det egentligen är en statlig angelägenhet att bygga bostäder för "det ska marknaden sköta". När de borgerliga politikerna diskuterar om alla barn måste gå i skola ... räcker det inte med att de kan läsa, skriva och räkna hjälpligt "tillräckligt för att de ska kunna sköta sitt arbete". Eller när man hävdar att det ligger på den enskildes ansvar att ha arbete, fast det bevisligen finns färre arbeten utannonserade än det finns arbetslösa.
Nej, riktig välfärd kan vi bara bygga tillsammans. Inte genom att riva ner och sälja ut det som vi äger tillsammans, utan genom att förvalta det som vi tillsammans äger. Där alla bidrar efter sin egen förmåga - för att alla ska kunna ta del av välfärden, utifrån de egna behoven.