Direktlänk till inlägg 16 juni 2008
Nu har i alla fall sommaren kommit på riktigt. Sommarens första bisvärm intog i morse en av de allra högsta granarna på tomten ... 10 meter upp. Där satt de i godan ro och väntade på att spanarbina skulle komma tillbaka med de senaste informationerna på bostadsfronten. Bin är inte så kräsna ... de nöjer sig ofta med en gammal ihålig trädstam eller en välbyggd skorsten.
Frågan för oss var hur vi skulle få ner dem. Stegen räcker väl en 3-4 meter upp ... att klättra upp kändes inte heller lockande. Sonen föreslog helt kallt att vi skulle skjuta av grenen som de satt på.
I vanliga fall så skakar man ner svärmen i en någorlunda tät kartong eller låda. Så länge som man får med sig drottningen så gör det inget om inte alla bin kommer med ... de följer lukten och kryper in till drottningen.
Sambon högg ner den längsta ungträdet (som inte var alltför kraftig) han kunde hitta. Längst upp lämnade han en klyka efter att ha huggit bort de andra grenarna. På klykan trädde vi upp en vanlig papperskasse med en yngelram i. Förhoppningen var att få upp den så nära svärmen som vi någonsin kunde. Sedan skulle drottningen känna lukten av yngelramen och flyga ner i kassen. Efter att ha insett att kassen ändå var så långt ner från svärmen att de inte säkert kunde känna lukten så försökte vi få svaj på grenen de satt på. Vi kastade sten och grenar med varierande resultat. Till slut insåg vi att sonens idé kanske inte var så dum i alla fall. Beväpnad med luftgeväret tog sambon och försökte få sikte på grenen.
Visserligen svajade den till några gånger och svärmen blev lite orolig ... men de satt kvar. Nu kommer snart kvällen och jag börjar ge upp hoppet om den här svärmen.
Är det någon som har en idé? Och nej, vi äger ingen brandbil med stege ... den hade varit bra att ha nu.