Ibland försöker jag ta ett steg tillbaka för att se vad som gjort att jag är där jag är. Varför har jag blivit den människan jag är idag? Och vart är jag på väg?

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, i en medelklassfamilj med radhus byggt på 1970-talet med innertak av plast, dörrar av plast, plasthandtag och till och med vinyltapeter i köket. Så hur kunde jag hamna här: i en gammal föredetta bondgård i Hälsingland med ett rum o kök plus duschrum, men med torrdass.

Det självklara svaret är förstås kärleken, men jag flyttade faktiskt inte hemifrån p.g.a kärlek. Nej, jag valde en skola så långt bort som möjligt från storstaden; Jokkmokk. Där läste jag ekologi i ett år och träffade av en slump kärleken - som råkade bo i Hälsingland.

Vi beslutade oss för att vi ville köpa hus. Det här var i slutet av 1980-talet så ni kan gissa vad räntorna var på ... För att ha en rimlig chans att köpa hus letade jag efter billigare alternativ - och fann efter mycket letande JAK. Ni ska veta att det här var på den gamla tiden då inte Internet fanns. Kanske inte stenåldern, men närapå.

Det var via JAK som jag fick upp en eget seriöst miljöengagemang. Tidigare hade jag förstås hängt på föräldrarna i "Nej till kärnkraft"-kampanjen, men det var också allt. Genom JAK blev jag matad via medlemstidningen (Grus&Guld) - som man förövrigt kan prenumerera på utan att vara medlem.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en stor förebild i min far och hans kompis. Bägge gillade att ta med sig grejor från containrar hem - min mor gillade det INTE! Men jag har i alla tider tyckt att det varit ett helt naturligt beteende att gå fram till containrar för att kolla vad som finns. När jag flyttade till Hälsingland så fick jag klart för mig vad begreppet "social kontroll" betyder. Man kan inte, i en småstad, bete sig hur som helst utan att alla vet om det. Som tur var för mig så har jag aldrig brytt mig så mycket om vad "folk" anser. Hittar jag en praktisk sak i containern så ser jag det som min SKYLDIGHET att ta hand om den. Att INTE göra det vore direkt slösaktigt. Slöseri med min ekonomi och slöseri med jordens produktionskraft.

Eftersom min far arbetade på SL så har mitt självklara val av transportmedel alltid varit allmänna kommunikationer - såvida det inte är gång- eller cykelavstånd. Att komma till Hälsingland var lite av en chock för en stockholmare som jag. Från att se det som självklart att bara gå ut och ställa sig vid busshållplatsen och vänta - snart kommer det en buss, till att noga läsa busstidtabellen för att kunna planera vilka dagar man ska göra olika saker, är det en mycket lång väg.

Numera har jag alltid med mig minst en busstidtabell: i pappersformat eller i mobilen. Dessutom kollar jag gärna på nätet med reseplaneraren.

Vi köpte aldrig något hus utan valde istället att flytta ut i sambons gamla sommarstuga - ett billigare alternativ. När vi flyttade ut fanns det endast sommardusch, och indraget vatten till köket. Så när sonen kom köpte vi en toppmatad tvättmaskin från 1950-talet som fick tjänstgöra både som plats för blöjbyten o tvättmaskin. Den stod i köket och rullades fram och åter (vårt kök är litet).

Upptäckten att det faktiskt fungerar trots att det är primitivt gjorde att jag började ifrågasätta andra moderniteter. Behöver vi verkligen maskiner för allt som ska göras? Vad är egentligen vitsen med vattentoalett? En frigolitsits på dasset funkar utmärkt. Det blir inte så långa sittningar på vintern så har man ovanor sedan innan så vänjer man sig snabbt av med dem.

Med en brunn som inte alltid sprudlade av vatten fick vi också lära oss att det inte är nödvändigt att duscha varje dag. Mycket av våra måsten i dagens värld är egentligen föreställningar som vi prackats på av drivna marknadförare från diverse företag som säljer hygienartiklar.

I 10 år hade jag ändå flera hästar. Hur gick det ihop med vattenbristen? Utmärkt, eftersom de fick vatten från en källa i skogen ca 9-10 månader om året. Det var några månader under vintern som slangen frös (självtryck) och ibland torkade källan ut under juli.

Nu har jag sålt hästarna och ägnar mig istället åt att odla upp hästhagen. Den är fylld av växtkraft från gödseln som de lämnat och med ett välfyllt badkar med ständigt rinnande vatten har jag allt som jag behöver för att lyckas med min odling. Jag ångrar dock att växthuset som sambon byggde blev så litet. I år har jag köpt både tomatfrön, auberginefrön och paprikafrön och vet inte riktigt hur jag ska få plats med allt. Dessutom har jag en övervintrad planta med kapkrusbär som redan har börjat få knopp(!)

När jag väl slutat att fundera och börjat kavla upp ärmarna så ser jag faktiskt ingen hejd på möjligheterna som finns att själv odla maten. Sambon drar sitt strå till stacken med rådjur och tjäder. Det finns dock några saker som jag ännu inte vågat mig på och det är bl.a salamiproduktion.

Förra årets älggräsvin finns det dock fortfarande kvar av - och inte för att det smakade illa. Jag tror dock att jag sparar vinet till midsommar. Det passar bättre när det är varmt.

Nu hoppas jag på allvar komma igång med sådana saker som är roligare att när man är flera: syra vitkål, lägga in grönsaker, konservera kött o.s.v En bra början är ju att så årets frön som nu kommit hem, men var ska de få plats? Chiliplantorna o kapkrusbäret tar upp all solplats. För att inte prata om citronplantan.

Att jag i flera år varit självförsörjande på honung behöver jag kanske inte berätta, men för två år sedan insåg jag att vedspisen (som stod kvar i köket) faktiskt gick att laga mat på. Jag har haft ett skeptiskt förhållande till vedspisen eftersom mina första försök att baka gick åt fanders. För några år sedan lade dock vår ugn, till elspisen, upp. Det var mycket förargligt då den inte hade många år på nacken så i några år bakade jag inget alls. Köpa nytt var inte ett alternativ för oss. För två år sedan tänkte jag ändå att jag skulle testa och se om det gick att baka hällbröd. Och det fungerade utmärkt! Nu har jag och min ugn blivit goda vänner och jag lagar mycket och gärna mat i den.

Lärdomen av detta är måhända att ur kriser kommer goda saker.

Jaha, så var gårdagens kommunfullmäktige avklarat. Nu har vi - äntligen - fastlagt den politiska organisationen för kommande mandatperiod. Nu hoppas jag att vi kanske kan börja göra lite nytta istället för att käbbla.

Enligt HT har kostnaden med detta ÖKAT med ca 400 000 kr. Det är såklart en missuppfattning. Den ökade kostnad som 60 % mer kommunalråd innebär balanseras ju till största delen av uteblivna kostnader för de rörliga ersättningar (arvode, ersättning för förlorad arbetsförtjänst o reseersättningar) som annars skulle utgått.

Det finns dock fortfarande vissa frågetecken kvar - trots att jag ställde frågorna så fick jag inte tillfredsställande svar på dem alla - t.ex så menar tjänstemännen att fler kommunalråd kommer innebära en ökad belastning för kansliet (läs: fler anställda/övertidsersättning). Jag menar tvärtom att om de är två kommunalråd så borde de kunna avlasta kansliet ... två arbetar ju mer än en. Jag menar, sitter man på arbetet så får man väl ta fram underlag själv istället för att stjälpa över sådant på kommunsekreteraren.

Sedan har vi också frågan om pensionerna som jag inte alls fick något svar på - med hänvisning till den personliga integriteten(!). Dock kan vi vara säkra på att pensionerna kostar en del extra (pension utgår ju inte till fritidspolitiker utan endast till de som varit kommunalråd).

Det framgick ändå flera intressanta saker i debatten. Sådant som försigått bakom stängda dörrar, mellan partierna under den tid där alla uppvaktade varandra för att se vem som skulle bilda par med vem. Då framkom att Socialdemokraterna uppvaktat Folkpartiet i första hand(!), men att de blev avvisade. Kanske för att de inte ville bilda fyrkant med Miljöpartiet o Vänsterpartiet? Eller hade de någon annan orsak?

Tydligt blev också att Folkpartiet vördsamt betygade den frånvarande Monika Olsson sin aktning - de trodde minsann på hennes förmåga att ensam leda kommunen även om inte hennes egna partikamrater gjorde det(?)

Från både Folkpartiet och Kristdemokraterna kom uttalanden som lät påskina att vi här i Nordanstig nu skulle få diktaturliknande förhållanden eftersom majoriteten var - just i majoritet och därmed alltid skulle kunna räkna med att få igenom sina förslag. Suck! Jag undrar om de sagt likadant om sin egen alliansregering om de fått egen majoritet i riksdagen? Förra perioden måste vi i alla fall haft diktatur i Sverige - enligt Folkpartiets och Kristdemokraternas definition.

Nu tror jag dock att det var mycket snack för publiken. De flesta politiker i Nordanstig har faktiskt kommunens bästa för ögonen - oavsett om man hör till "Nordanstigs bästa" eller inte. Därför är jag övertygad om att vi kommer att kunna arbeta bra under den här perioden - också.

Min förhoppning är att bra förslag - oavsett varifrån de kommer - ska få gensvar hos majoriteten av ledamöterna. För mig är "Nordanstigs bästa" ett sätt att garantera att Centerpartiet inte jävlas genom att rösta ner budgetförslag o.likn Nu har även de makt - och med makt följer ansvar.

I torsdags var jag på kommunhuset för ett informationsmöte om den nya kollektivtrafiklagen som börjar gälla vid nästa årsskifte. Det låter ju knappast upphetsande, eller hur?

Det är kanske därför som få tidningar har skrivit om den. Hade de läst på lite grand så hade de vetat bättre. Idag klagar alla på hur dåligt järnvägstrafiken fungerar. Man skäller på SJ, men det är Trafikverkets fel, eller Veolia, eller någon av de andra tiotals tågoperatörer som finns runt om i landet. Enskilda operatörer som har som syfte att tjäna pengar på att frakta gods och personer via tåg härs o tvärs i landet.

Nu kommer motsvarande utveckling/avveckling på vägarna. All kollektivtrafik ska "sätta resenären i centrum" enligt regeringen. Det betyder att vilket bussbolag som helst kan bestämma sig för att köra en tur på vilken sträcka som helst. Det låter väl bra?

Nja, i teorin kanske. Precis som med allt annat så är det förstås i storstäderna som det kommer bli intressant att köra buss. Du ser, det är meningen att bussbolagen själva ska sätta priset på de turerna som de kör - och det ska gå ihop. Inga extra pengar kommer från kommunen eller staten. Så vem kommer ha intresse av att köra buss i Nordanstig? Antagligen ingen. Möjligen kommer bussbolagen vara intresserade av turerna när de flesta börjar o slutar arbetet. Då finns det kanske flera bussar att välja på. Flera bussar som åker samtidigt och samma sträcka. Hur ska de då locka till sig resenärerna? Jo, då är det tänkt att de ska locka med kaffeservering, underhållning eller varför inte extra benutrymme (det skulle verkligen behövas!).

Problemet är ju fortfarande att det inte kommer öka resandet. Vilken bilist ställer bilen för att det ingår kaffe i bussturen? Samtidigt är det knappast hållbart med, säg 4 bussar, som åker parallellt på en tur som bara fyller EN buss. Men, i borgarnas värld går kaffeservering före ekologisk hållbarhet. Det är förstås inte något att förvånas över. Man kan ju fundera över varför de tror att fikat är så viktigt för bussresenären. Jo, flera resvaneundersökningar visar att bussresenärerna vill ha täta turer, kunna lita på tidtabellen OCH så vill man gärna ha det lite trevligt. Kanske en kaffeautomat i bussen, uppkoppling på tåget (det finns redan) o.s.v Metodfelet består i att man inte frågat de som INTE använder bussen vad deras argument för det är. Jag slår vad om att de flesta bilister skulle kunna gå över till buss, men då krävs:

1. att det finns busslinjer där de bor.

2. att det finns någorlunda täta turer.

och 3. att det är billigare att åka buss än att ta bilen.

För varför i herrans namn skulle en inbiten bilist ta bussen - som är mindre bekväm - om den dessutom kostar mer?

Nej, så är inte fallet får vi veta. Alla resvaneundersökningar indikerar att bussresenären inte påverkas av priset. Det betyder bara att de som använder bussen idag gör det för att de inte har något val. De MÅSTE ta bussen - även om priset stiger.

Enligt den nya lagen ska det bli enklare för resenären - alla bussentreprenörer ska vara tvungna att använda samma betalsystem. Det betyder INTE  att du kommer kunna fortsätta använda månadskortet. Nej, som bussentreprenör kan du ju själv sätta pris och då kommer det antagligen vara kontantkort/reskassa eller vad det nu kallas där du bor, som gäller. Det kommer kanske bli dyrare för de som reser ofta. Eller också kommer vi få ett hopplöst "rabatt-system" med klippkort och du åker "tionde gången gratis" (med just det bolaget). I plånboken kommer vi nu behöva ha, förutom alla bankkort och poängkort behöva ytterligare ett gäng med poängkort. Så att man säkert får bonus när man åker buss. Självklart vill man ju ha poängkort från alla företag som kör i närheten, för vem vet, kanske åker man med de i morgon ...

När elmarknaden avreglerades sades att allt skulle bli enklare OCH billigare. Vi skulle SJÄLVA få bestämma vem vi skulle köpa el ifrån. Nu ska vi SJÄLVA få bestämma med vilket bussbolag vi vill åka - i alla fall om vi bor i Stockholm.

Vad händer då med alla de ointressanta linjer och turer? De linjerna där det inte är kommersiellt lönsamt att köra? Jo, där ska förstås kommunen fortfarande ha ett ansvar (tack och lov för det) att se till att det finns trafik.

I bästa fall kommer den här lagen innebära att allt fortsätter som vanligt (för oss resenärer) - i värsta fall blir det kaos.

Jag förbereder mig på kaos och går i ide. Godnatt.

Ja. Vilket är bäst? Och billigast?

Bland innevånarna i Nordanstig går debattvågorna höga. Det skälls om makthungriga politiker som inte vill släppa ifrån sig makten. Som till varje pris greppar tag om varje litet arvode man kan hitta - för att slippa gå tillbaka till den smutsgrå vardagen utanför kommunhuset.

Vänsterpartiet i Nordanstig har haft egna diskussioner kring hur vi ska göra. Vad är rätt? Ska man stödja ett parti i motståndarlaget som förlorat en tredjedel av sina röster? Å andra sidan är de fortfarande näst största parti i kommunen.

För Vänsterpartiet har det endast funnit en anledning att ansluta sig till majoriteten och det är för att få mer makt. Makt att genomföra våra vallöften. Makt att få genomslag för våra idéer. Huruvida man sedan ska ha ett eller två kommunalråd har, vad mig anbelangar, varit en intern diskussion mellan socialdemokraterna och centerpartiet.

Det enda krav vi från Vänsterpartiet ställer är att det inte får gå ut över budgeten. Inga extrapengar ska anslås för att betala dessa löner. Och socialdemokraternas valberedning har sagt att så ska ske. Nu är det upp till bevis. Om inte, så kommer vi inte att stödja förslaget. Tvärtom kommer vi då att kräva att beslutet rivs upp och att fullmäktige väljer Monika som enda kommunalråd (förutom den 40 %-iga tjänsten som funnits sedan förut för OL-nämndens ordförande)!

Fördelen med ett delat ledarskap är flera: man delar makten men även ansvaret. Ju fler partier som är med och känner ansvar desto bättre. Det ger en stabilitet som gagnar kommunen. Inget parti vill sitta i minoritetsregering. Det är aldrig roligt att tvingas administrera en budget som är någon annans. Då är det bättre att samarbeta - men inte till vilket pris som helst!

Den som följt min blogg vet att jag är emot ränta. Det finns dock ränteförespråkare som anser att problemet inte är räntan i sig, utan att det är privata banker som gör vinst på den.

I det här inlägget tänker jag diskutera kring den frågan för att bena ut om det är räntan i sig som är problemet eller om det är den snedfördelning i samhället som det leder till som är det stora problemet.

Skriv gärna och berätta vad du tycker.

Som vi alla vet så är det bankerna som skapar merparten av pengarna som far runt i vårt ekonomiska system. Pengarna skapas genom skuld - i samma ögonblick någon skriver på ett låneavtal med en bank. Banken skapar då kapitalet - den del som ska amorteras tillbaka - men inte räntan. Det innebär i förlängningen att det blir en upplevd brist på pengar då låntagarna måste tävla med varandra om de pengar som finns (som alltså endast är en symbol för kapitalskulden). Några klarar inte av det utan förlorar - de blir då av med sin säkerhet eller för all framtid satt i skuld.

Många socialister som jag mött, förfäktar idén att det är inte räntan i sig som är problemet utan att den går ner i privata fickor. Tänk då tanken att det inte finns några privata banker - alla banker är statliga. Hur skulle det påverka den enskilda människan? Ja, lånet skulle antagligen fortfarande skapas som en skuld (bokföringsmässigt) så kapitalet kan fortfarande amorteras av utan problem inom det ekonomiska systemet. Räntan däremot finns fortfarande inte och några blir, med nödvändighet, sittande med Svarte Petter på hand.

Med statliga banker skulle man dock kunna lösa detta med räntan genom att staten även betalar ut sina löner i "nya" pengar - motsvarande den del som är räntan. I det fallet skulle ekonomin fortfarande vara i balans, men det blir tydligt att den ökande pengamängden kommer orsaka inflation.

Å andra sidan sker ju det just nu. Bankerna lånar ut hur mycket som helst, massor av nya pengar skapas varje dag - och förstörs när de amorteras. Det är inbyggt i systemet att pengamängden hela tiden måste öka - genom skuld - annars får vi dessa bubblor med konkurser som följd. Inflation har vi också, även om det just för tillfället inte är något stort problem ... till stor del beroende på att vi inte lånar i lika stor omfattning som förut (därav den historiskt låga räntan som nu börjar klättra uppåt - ser ni kopplingen?).

Men om staten sålde statsobligationer - det görs ju idag också - och avkastningen på dem motsvarade ränteintäkterna. Skulle det inte då vara balans i systemet? Kanske det, men då har vi fortfarande problemet med omfördelning av resurserna - för alla har ju inte råd att köpa statobligationer. Ett alternativ skulle vara att alla svenska medborgare får samma avkastning - inga statsobligationer behöver tryckas. Pengarna kommer in direkt på våra bankkonton.

Det kanske kan fungera. Jag vet inte. Jag är inte någon ekonom. Det känns ändå som ett krångligt sätt - bara för att få behålla räntan. Vad ska vi med räntan till om det inte finns en massa aktieägare som kräver avkastning?

Efter att ha diskuterat Sudan och Lundin Oil och Carl Bildts inblandning i den misär som råder i landet så kom jag till en punkt där jag funderade över hur i helsike det kan få förekomma - oavsett vem som är ansvarig. Hur kan vi konsumenter se oss själva i spegeln när vi VET att den bensin vi köper till 99 % kommer från förtryck, förföljelse och ekonomisk misär?

Nu har i alla fall de drabbade i Sudan bestämt sig för att kräva kompensation för sitt lidande (artikel i DN). Men över hela världen måste det finnas fler, många fler, som har fått stå tillbaka för de multinationella oljebolagen i deras desperata jakt på nya oljekällor. Människor som blivit deporterade, fått fly, blivit dödade, fått sina hus förstörda, sina vattendrag förgiftade eller av andra skäl helt enkelt tvingas till ett sämre liv p.g.a oljebolagens framfart. Samma gäller för djuren. Hur många djurarter har fått sina ursprungsmiljöer förstörda av gifter, oljeutsläpp och bränder? Ingen vet.

Varför frågar inte bilisten på macken var bensinen kommer från? Kan man visa att företagen har följt lagar, gett sina anställda löner som går att leva på, att befolkningarna fått kompensation när oljebolagen har gjort intrång? Har oljebolagen verkligen gjort allt man kan för att förhindra oljeutsläpp? (Här går väl tankarna i första hand till BP som så uppenbart sätter vinsten i första hand.) Och så vidare ...

Finns det några oljebolag som har stake nog att våga påstå sig klara en rättvise-märkning? I så fall får ni gärna höra av er till oss konsumenter för vi vill gärna veta vilken olja som är minst dålig.

På samma sätt som man idag kan välja grön el så borde vi kunna välja om vi vill ha rättvisemärkt bensin - eller om vi hellre kör på den vanliga, förtryckande, kränkande och mördande oljan.

Jag skrev i onsdags om Presstödsnämndens historiska beslut att vägra ETC presstöd för UppsalaDemokraten p.g.a facket betalade prenumerationer till sina medlemmar. Det har aldrig förut påverkat presstödet, men nu är nya tider.

De har kommit halvvägs, men behöver fortfarande fler prenumeranter. Bor du i Uppsala, eller känner någon som gör det så tipsa om detta eller ge bort en prenumeration till din kompis.

Och nej, jag får inte betalt för detta. Jag tycker att det är viktigt för yttrandefriheten att så många röster som möjligt hörs och syns. Det finns alldeles för få vänstertidningar i Sverige så när någon verkligen vill satsa på att utveckla vänsterpressen så står jag upp och hurrar.

Vill du inte ha UppsalaDemokraten? Nja, det kanske inte känns så aktuellt för mig med, men jag har anmält intresse för en rödgrön tidning i Hälsingland. Vill du också göra det så häng på vår Facebook-grupp "Vi som vill ha en rödgrön veckotidning i Hälsingland". När vi blir 1500 medlemmar så skickar jag ett mejl till Johan Ehrenberg. Tills dess prenumererar jag på Dagens ETC som inte innehåller så mycket lokala nyheter, men desto fler nationella och internationella - alla skrivna ur ett rödgrönt perspektiv.

Är du en pessimist eller optimist? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Beroende på svaret så kommer tankarna efteråt att formas.

På samma sätt har regeringen varit skicklig (det måste man ge dem credit för) att manipulera väljarnas tankar. Genom ett orwellskt nyspråk har de lyckats få folk att köpa arbetslöshetslinjen - genom att istället kalla det för arbetslinjen. Se där, det låter ju mycket mer positivt! Det är klart att man vill vara med på något som verkar bra och trevligt. Arbete åt alla! Arbete ger frihet ...?

Efter valet, när valresultatet blev färdigt, och vi alla förstod att det värsta hade hänt: Sverigedemokraterna hade blivit vågmästare, ja då var det inte regeringens ansvar att se till att Sverigedemokraternas politik inte genomfördes - nej, det var det rödgröna blockets!?

I intervju efter intervju ser man tydligt strategin som man lagt upp i regeringskansliet: vi lägger oss inte i hur Sverigedemokraterna röstar, men om de röstar med de rödgröna så är det deras (de rödgrönas) val. Det är deras ansvar om de ger Sverigedemokraterna inflytande. Jag har hört Fredrik Reinfeldt säga det i TV, likaså Carl Bildt och nu senast läste jag vad Anna Kinberg Batra sagt. De använder alla samma uttryck och ser alla lika belåtna ut.

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har med säkerhet vridit politiken högerut. Antingen stöder de själva regeringens förslag eller också tvingas Socialdemokraterna göra det - av rädsla för att bli anklagade för att sitta i Sverigedemokraternas knä.

I verkligheten är det Sverigedemokraterna som sitter i regeringens knä - och där verkar man trivas ganska bra. Undrar om deras väljare vet om det. Många av dem är besvikna socialdemokrater ...

Det är dags att vi tar tillbaka makten över orden.

Arbete betyder arbete med lön - inte oavlönat slavarbete utan rättigheter.

Valfrihet betyder reell valfrihet - inte meningslös valfrihet som kostar tid och pengar (som när man förtvivlat sitter framför datorn och försöker hitta det absolut lägsta elpriset - och alla är lika höga ...).

Frihet betyder fri att tänka, tycka, skriva, mejla och publicera vad jag vill utan att klåfingriga myndigheter ska avlyssna mig - inte frihet att konsumera så mycket som möjligt.

Jämlikhet betyder att alla individer är lika mycket värda och bemöts som sådana - inte den jämlikhet som högern anser att vi inte behöver sträva efter "vi lever ju redan i ett jämlikt samhälle".

Klimatsmart är något som på ett positivt sätt gynnar klimatet - det är inte en ny produkt som fyller ett ännu inte upptäckt behov, men som är elsnålt eller går på etanol.