Sedan torsdags har vi varit nästan helt avskurna från yttervärlden. Utan fast telefon. Utan Internet (adsl). Och med en mobiltäckning som är under all kritik. I vanliga fall har vi en mycket bra mottagning på mobilen, men tydligen ska allt gå sönder samtidigt.

Vi felanmälde genast och fick då meddelandet att, ja, vi hade rätt, det var ett fel. Och det skulle åtgärdas. Senast den 8 juni. Åttonde juni? Vi felanmälde i torsdags. Det innebär att vi felanmälde den 3:e. Ska det ta fem dagar att fixa felet? Eller är de hemma med familjen under helgen?

Nu kanske ni tycker att jag är gnällig ... "hon kommer ju ut på nätet iaf. Eller hur har hon skrivit det här?" Helt rätt. Jag kommer ut, hjälpligt, med mitt mobila bredband. Tyvärr är det ett j-a skitmodem som inte klarar av att jag skickar ett mejl från Thunderbird. Jag måste alltså gå ut via webmailen för att skicka. Och gissa vad. Där har jag ju ingen adressbok med adresser. Så jag måste kopiera o klistra in alla adresser. Puh.

Det låter väl inte så farligt. Nä, kanske inte, men det blir jobbigt när man har utskickslistor på ett femtiotal adresser ... då känner man liksom att: jag väntar till i morgon. Kanske har vi fått kontakt med yttervärlden då.

Jag vet, jag vet. Vilket i-landsproblem! Inte bara det. Det är ett 2000-talets i-landsproblem. Vad gjorde man förr? Röksignaler? Träffades på kyrkbacken för att få reda på vad som hänt?

Så till alla er som undrar varför jag har stängt av mobilen: jag har inte det. Här finns bara ingen täckning. Förutom om jag står på ett speciellt ställe på gräsmattan. Det går väl bra när det är fint väder, för då är man ju ute och när det då blir mottagning så fullkomligt exploderar det av SMS. Hela fickan börjar vibrera och pipa. Men idag är det lite grått och regnigt. Följaktligen håller jag mig inomhus och bakar istället.